tisdag 30 november 2010

Skillnaderna finns! Men de minskar i tvångströja.

Förra veckan medverkade jag i en valdebatt i Kommunernas hus i Helsingfors. Alla riksdgaspartier var inbjudna, och bara centern hade uteblivit. När vi fick börja diskutera välfärden och finansieringen av den, steg temperaturen i debatten betydligt. Debattledaren Åsa Bengtsson konstaterade nöjt att de ideologiska skillnaderna har kommit åter i politiken.

Nog har ju skillnaderna förstås funnits där hela tiden. Som aktiv i ett parti har jag ju hela tiden varit mycket medveten om dem, men jag håller med om att de inte varit alls så tydliga som jag hade önskat.

Den samhällsutveckling vi haft de senaste åren, med växande klyftor i fråga om inkomster och det mesta annat, och nu de återkommande akuta kriserna på finansmarknaden gör i alla fall att allt fler vill ha en förändring av politiken. Och de politiska partierna måste ta ställning till de grundläggande frågorna.

Vänsterns syn på hur finanskrisen ska hanteras är verkligen en helt annan än Samlingspartiets. Katainen & Co vägrar fortsättningsvis att se det behov av en starkare styrning av fnansmarknaden som skulle gagna samhället som helhet. Och skillnaden mellan Vänsterns och Samlingspartiets (och De Grönas!) syn på hur beskattningen och socialskyddet ska utvecklas i det här landet är milsvid.

Men i kommunalpolitiken är skillnaderna inte nödvändigtvis så stora alla gånger. Det har att göra med det begränsade handlingsutrymme som många kommuner har på grund av sitt trängda ekonomiska läge. Statens kommunpolitik har inneburit en ekonomisk tvångströja för alltför många kommuner.

I Hangö som ju är en s.k. "kriskommun", gäller det att få ner det ackumulerade underskottet. I budgetarbetet har det verkligen gällt att hålla sig till det åtgärdsprogram, som fullmäktige godkände i somras.

Tack och lov är det i alla fall ingen hos oss som föreslagit uppsägning av personalen eller andra radikala nerskärningar. Siktet är inställt på att få in mera förebyggande arbetssätt för att minska behovet av till exempel omhändertagningar av barn och specialsjukvård. I fåga om personalen är tanken att se över arbetet i samband med pensioneringar och då undvika nyanställningar om det är möjligt.

Övergången till ett mera förebyggande arbetssätt skulle nog egentligen förutsätta extra ekonomiska satsningar under en övergångstid. Sådant finns det tyvärr inte utrymme för nu.

När budgeten klubbades av i stadsstyrelsen i förrgår, efter att ha diskuterats i olika omgångar tidigare, gjordes det enhälligt. Jag föreslog en textändring om en aktiv användning av förebyggande utkomststöd, och blev positivt överraskad över att det kunde omfattas enhälligt. I fråga om utkomststödsanslagen överlag hade jag inte hunnit få svar på mina frågor inför stadsstyrelsemötet, så jag meddelade att jag tar mig rätten att återkomma till saken vid behov...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar