torsdag 25 oktober 2018

Aurorahemmet


När jag i morse fick besked om att Aurorahemmets styrelse beslutat upphöra med serviceboendeverksamheten vid Aurorahemmet i Hangö kände jag stor sorg, besvikelse och ilska.

Besvikelsen gällde också mej själv och det faktum att jag inte fick till ett bra motförslag vid stadsstyrelsens möte i måndags. Det skulle inte gått igenom, men åtminstone hade jag på det sättet fått min syn på saken dokumenterad i protokollet.

Ärendet i stadsstyrelsen gällde Aurorahemmets ansökan om bidrag för ett projekt, där man i samarbete med staden skulle utveckla Aurorahemmet till en plats för sådana äldre, som inte klarar sig med vanlig hemvård och ändå inte är i behov av plats på ett resurserat serviceboende.

Saken var aktuell redan i fjol. Det bidrag på 80 000 euro, som stadsstyrelsen föreslog för stadsfullmäktige, förvandlades i fullmäktige till ett lån på ett år efter en tämligen jämn omröstning. Det lånet ville man från Auroras sida nu få omvandlat till bidrag eller förlängt. Dessutom anhöll man om att staden för innevarande år skulle ersätta Aurorahemmet med 7050 euro per boende för dem som fått sin vård på Aurora och därmed inte belastat stadens hemvård.

Denna anhållan togs upp till behandling i stadsstyrelsen första gången 1.10. Då var deras styrelseordförande med på mötet och presenterade projektet. Diskussionen efteråt gick i en positiv anda. Stadsdirektören föreslog i alla fall bordläggning, eftersom han ville att vi skulle få höra också vad social- och hälsovårdens och äldreomsorgens ledande tjänsteinnehavare har att säga om saken.

Jag borde kanske ha anat ugglor i mossen redan då. Och varför i all världen kunde de inte vara på plats samtidigt som Auroras representanter?!

Vid måndagens fortsatta behandling hade stadsdirektören ännu inte kommit med något beslutsförslag. Men grundtrygghetsdirektören lade fram sin syn på Aurora-projektet och förhöll sig mycket negativ. Från stadens äldreomsorg har man velat att Aurorahemmet inte har någon som helst personal på natten, utan att de boende som behöver hjälp under natten i stället skulle kunna vända sig till hemvården.

Det är i och för sig inget dåligt förslag. Kruxet är bara den stora krisen inom stadens hemvård med bristande personalresurser mm som följd. På natten har det varit bara en hemvårdare i jobb och antalet ställen att besöka har kunnat överstiga 20. Då är det ju inte särskilt överraskande att man för Aurorahemmets del inte varit beredd att helt slopa sin nattpersonal i nuläget, då en del av de boende faktiskt börjar vara i det skicket att de är i behov av ett resurserat serviceboende.

Det är inget nytt att ledningen inom stadens social- och hälsovård förhåller sig negativt till Aurorahemmet, det nya i måndags var att man meddelade sin beredskap att ta hand om dem som beöver en ny plats att vara på, ifall Aurorahemmet läggs ner. Det meddelades också att största delen av de några som ännu bor kvar på Aurora har ansökt om plats på resurserat serviceboende inom staden och ett par av dem har redan beviljats en plats, även om den ännu inte finns för dem att tillgå i praktiken.

Redan ett bra tag har det varit svårt för Aurorahemmet att få nya boare, det har tyvärr varit en naturlig följd av det osäkra läget i fråga om den fortsatta verksamheten. Nu vid mötet fick jag en stark känsla av att man från stadens sida nu dessutom gått in för att tömma Aurorahemmet.

Diskussionen som följde präglades nu av en helt annan ton än vid det föregående mötet. Inställningen till Aurora var allmänt mycket njuggare. När stadsdirektören äntligen kom med sitt förslag gick det ut på att lånetiden för det i fjol beviljade lånet förlängs med ett år och därtill uttrycktes en önskan om att tillsammans med stiftelsen utveckla verksamheten för att möjliggöra en fortsättning för Aurorahemmet under nya former. Det blev också stadsstyrelsens beslut.

I går kväll möttes alltså styrelsen för Aurorahemmet och beslöt att avsluta verksamheten. Jag har stor förståelse för deras beslut, men är sorgsen över att det gick så här.

Aurorahemmet fick sin början med ett testamente och har i decennier drivits av en icke vinstdrivande stiftelse. Länge var avgifterna så låga, att det inte behövdes någon väldigt stor pension för att klara av dem. Hangö stads socialnämnd beviljade också ett månatligt bidrag. Det var efter omfattande reparationer på huset (installering av hiss mm.) som avgifterna måste höjas rejält, vilket gjorde att en vanlig pension inte längre räckte till för att betala dem.

Stadens understöd till Aurora avslutades år 2016 med motiveringen att det var lagstridigt att understöda en privat aktör. Vad jag förstått är det dock inte lagstridigt att understöda en icke vinstdrivande organisation inom social- och hälsovården, men det bör skötas på ett sätt som gör det möjligt för alla som har sådan verksamhet i kommunen kan ansöka om bidragen. Aurorahemmet fungerade vid den tiden som resurserat serviceboende, och då staden hade en upphandling om det resurserade serviceboendet på kommande, meddelade man sin villighet att delta i upphandlingen. Eftersom såväl deras priser som service var konkurrenskraftiga skulle de haft goda möjligheter att klara sig i konkurrensen. Men staden valde att lägga upp kriterierna så att Aurorahemmet inte kunde delta.

Det här ledde av förståeliga skäl till en mer eller mindre konstant kris för Aurorahemmets del. Staden har kommit med en del krishjälp och fattat beslut om ett samarbetsprojekt mellan staden och Aurorahemmet för att ändra det till ett hemvårdsbaserat serviceboende. Något verkligt samarbete på jämlika premisser verkar det i alla fall inte ha varit fråga om utan snarare diktat från stadens tjänstemäns sida.

Jag tycker det är helt galet att man inte tagit till vara den resurs som Aurorahemmet kunnat vara för äldreomsorgen i Hangö! Mycket verkar vara galet också i fråga om stadens egen äldreomsorg, speciellt hemvården har varit i kris det senaste året. Det kan i och för sig sägas om många kommuner i Finland, där hemvården överlag har mindre resurser än i övriga nordiska länder. Men det gör inte Hangös problem mindre verkliga. Extra problematiskt är att äldreomsorgens ledning tyvärr verkar vara mera en del av problemet än av lösningen.