tisdag 23 oktober 2012

Detaljplanering av det allra heligaste

Min insändare om planeringen av parkområdet i Hangö publicerades i Västra Nyland i dag:

"Satsa på småskalighet i planeringen!

Planeringen av det område som omfattar Casinoparken, Tennisparken, Plagen och Parkbergen är nu högaktuell i Hangö. Området är centralt på många sätt: geografiskt, historiskt, turistmässigt och inte minst i hangöbornas medvetande och vardag. Så här gäller det verkligen att tänka efter före.

Översynen av existerande detaljplaner motiverades med behovet av ett visst mått av nybyggnad för att trygga verksamheten vid Casino och på Plagen. Jag blev därför mycket förvånad när jag såg de första planutkasten, där ett tämligen massivt nybygge ritats in mellan tennisplanerna-Plagen och Parkbergen.

Som jag ser det, skulle en byggnad här på ett mycket olyckligt sätt bryta sönder det enhetliga grönområde som nu finns på området, och som är i flitigt bruk. Som det nu är övergår parken så småningom i Parkbergens överraskande mångsidiga natur. Också de som inte längre orkar kliva omkring på Parkbergen har nu en möjlighet till naturupplevelser i området nedanför Parkbergen.

Sedan är det en annan sak ett det förvisso behöver gallras ut en del sly, speciellt i Tennisparken, och att det på Parkbergen behövs bättre framkomlighet på stigarna och bättre skyltning.

Förutom att den uppskissade byggnaden mellan tennisplanerna och Parkbergen skulle söndra ett fungerande grönområde, ser jag också andra faror med det. Även om det ibland kan vara bra med storstilade visioner, tycker jag att man i planeringen av sådana här områden måste se till att man inte tappar markkontakten utan håller sig till en sund vardagsrealism.

Utifrån erfarenheterna med hotelltomten på Fabriksudden - där vi inte ännu vet hur det slutar - tycker jag, att vi noga ska akta oss för att rita in strandnära tomter för mera exklusiva ändamål, som kan intressera alla möjliga bondfångare utan desto mera seriösa avsikter.

Låt oss i stället satsa på vår unika natur och på verksamheter som är så pass småskaliga att de passar in i den!"

Alla viktiga aspekter på planen är det omöjligt att få med i en enda insändare. En sak som tarvar grundlig eftertanke är hurdan typ av byggnation verksamheten vid Casino kunde vara betjänt av. Casino är ju en sommarrestaurang, och nya utrymmen kan därför lätt bli en ytterligare belastning, då det gäller att få ekonomi i verksamheten.

Det har framförts önskemål om utrymmen för inkvartering i samband med restaurangen. Kunde det vara något som hjälper till att förlänga säsongen, och i vilken form och utsträckning borde den i så fall praktiseras? Själv tror jag nog inte på ett allatför vidlyftigt upplägg här heller.

De parkeringsutrymmen som ritats in i dessa första utkast är onödigt stort tilltagna, vilket väl har att göra med det nybygge som ritats in mellan tennisplanerna och Parkbergen. Tar man bort det bygget behövs det inte alls så många parkeringslatser. Att ytbelägga marken mellan tallarna, som ju ska bevaras, med betongstenar kan väl aldrig vara bra för tallarna, även om stenarna är ihåliga!

söndag 2 september 2012

Hotell eller inte? Om politik och magkänsla.

Vård, omsorg och skola. Jobb och utkomst. Det är frågor som är viktiga i alla kommuner, såväl inför valen som mellan valen. Viktiga är de också i Hangö, men det som av alla frågor att döma mest intresserar hangöborna nu är hotellprojektet på Fabriksudden. Jag känner mej därför manad att här föra fram min syn på saken.

Det är min tredje period i fullmäktige som nu håller på att löpa ut. Under i stort sett hela den tiden har det varit aktuellt med något hotellprojekt. Och i åratal före det. Det har funnits behov av ett större hotell, och staden har haft utmärkta hotelltomter att erbjuda, men alla tidigare planer har stupat på finansieringen. Den stora utmaningen för ett hotell modell större i Hangö är ju att klara av vintersäsongen.

I någon av de tidigare hotellplanerna har det också ingått en ordentlig simhall för Hangöborna i projektet. Simhallen är ett annat evighetsprojekt, som hittills inte kunnat förverkligas.

När Hjallis Harkimo för så där tre år sen dök upp i Hangö och var intresserad av att lägga i gång ett hotellprojekt i Hangö, hade jag redan för egen del kommit fram till att vi i Hangö måste byta koncept vad gäller hotell och inkvartering.

Vi det laget höll den gamla polisstationen på Boulevarden redan på att göras om till hotell, och renoveringen av hotell Regatta var på gång. Det här var en märkbar förbättring av det tidigare läget, då Hangö inte haft ett enda skapligt hotell. Jag kom till att det faktiskt vore fiffigare att också i fortsättningen satsa på flera mindre inkvarteringsställen i stället för på ett stort hotell.

Men Hjallis hade då redan hunnit få vissa herrar i ledningen intresserade av sitt projekt. Och jag fastnade också på kroken. Tänkte att Hjallis är så pass businessman att han inte lägger i gång något som inte lönar sig. Och så lyckades jag kanske också tänka att han som seglare har en viss känsla för Hangö. Jag slöt mig alltså till den övriga stadsstyrelsen, som sedermera enhälligt föreslog för fullmäktige att avtalen om det tredelade projektet skulle godkännas.

Själv hade jag inte träffat Hjallis personligen, innan han redogjorde för sitt projekt inför styrelse och fullmäktige i december 2009. Då kände jag starkt att jag tyckte hjärtligt illa om Harkimo som person. När han fick en fråga, som inte ens var särskilt kritisk, utan mera i stilen "kunde man möjligen tänka sej.." borde han ju rimligtvis ha kunnat kosta på sej att titta intresserat på den som frågade och sedan förklara hur han såg på det. Men icke! Han stod och tittade omkring sej, åtminstone inte på den som talade, och med en min som sade typ "allt fan ska man nu måsta höra på också".

Och jag, som redan gjort mitt beslut i själva saken, tänkte, att här röstas nu inte om Harkimos person, utan om det här hotellprojektet.

Det som jag framför allt lärt mej av den här affären är: Birgitta, lita mera på din magkänsla! Jag vet ju, att även om jag röstat mot, därför att jag kände att den här mannen kan man verkligen inte lita på, så hade det inte räddat Hangö från honom och hans projekt, men jag hade varit mera i harmoni med mej själv.

För sommaren 2011, när första delen av projektet, dvs bostadshuset vid Regattastranden höll på att byggas, så drog sej Hjallis ur hela projektet, som såldes vidare till byggaren Quattrogroup.

I våras när det enligt avtalet började bli dags att ta itu med bygget av hotellet på Fabriksudden, lade Quattrogroup i stället in en ansökan om att i stället för ett traditionellt hotell få bygga ett bostadshotell med hotellrummen placerade i sju olika hus och så ett hus för de gemensamma funktionerna: reception, service, restaurang och spa.

När ärendet kom till stadsstyrelsebehandling i juni, var jag och många andra oroade för att det nu blir bostäder i stället för hotell också på Fabriksudden. Den första reaktionen hos många var att detta är kontraktsbrott, så bryt avtalet och låt dem betala betala för avtalsbrottet!

Det blev dock snart tämligen klart att det skulle bli en lång och svår och dyr och osäker process för staden att försöka få de ändrade planerna förklarade som kontraktsbrott. Avtalets formuleringar utesluter inte bostadshotell, och gällande detaljplan öppnar för byggande av hotell, bostadshotell och byggnader för badinrättning på det aktuella området.

Röster höjde också för att bostadshotell utan vidare är det bästa, om man vill ha till exempel barnfamiljer till Hangö.

Orsaken till den enhälliga bordläggningen i stadsstyrelsen i juni var närmast osäkerheten om i hur stor utsträckning bostäderna faktiskt kommer att vara tillgängliga för uthyrning.

I bolagsordningarna för bostadshotellhusen kommer att ingå en klausul om att bostäderna måste hyras ut åtminstone en viss del av tiden. Bolagsordningar kan visserligen ändras, men det framstod också klart att de som driver wellness-delen nog har ett stort intresse av att hotellrummen hyrs ut. Eftersom det är frågan om standardiserade rum, är jag också övertygad om att folk med pengar och råd att köpa dessa bostäder inte nöjer sej med så spartanskt boende i längre tider, den vidunderliga platsen och utsikten till trots. Förmöget folk brukar dessutom vara angelägna om att hålla koll på utgifter och inkomster, så varför låta bostaden stå tom om man kan hyra ut den..

I den nu aktuella versionen finns det också med en simhall, i motsats till Hjallis' version. Inte särskilt stor, men i alla fall, och den skulle ju vara öppen för hangöborna. (I något skede gav jag upp hoppet om att få en simhall till Hangö, och tänkte att vi gör alla hangöbor till vinterbadare...)

Jag tycker egentligen också, att det passar bättre in med flera mindre hus än med en stor hotellbyggnad där på udden. De tidigare skisser jag såg av Hjallis' hotell var inte något arkitektoniskt underverk precis.

Och så tänkte jag litet cyniskt, att ifall hotellverksamheten sedan inte bär sig, utan går omkull, så går det bättre att hitta ny användning för de mindre husen än för ett stort hotell, som skulle riskera att bli ett nytt Ljungbo..

Jag gav alltså grönt ljus för bostadshotellprojektet. Vi röstade i stadsstyrelsen, men omröstningen gällde inte huruvida detta är bättre eller sämre än tidigare hotellversion, även om det ofta framställts så i offentligheten. Vi röstade om huruvida det skulle föras till fullmäktige för ställningstagande eller inte.

Eftersom jag vill värna om demokratin, skulle jag i och för sig gärna fört saken till fullmäktige. Men när också de som ville föra ärendet dit för avgörande var av den åsikten att den nya versionen är bättre, vilket också majoriteten av fullmäktigemedlemmarna enligt vad jag erfarit också tycker, röstade jag för att det räcker med behandling i stadsstyrelsen, som ju ansvarar för verkställandet av stadens beslut. En fullmäktigebehandling skulle desutom öppna för besvär och långvariga och dyra processer för staden, uppenbarligen till ingen nytta, men till stor skada för staden.

När jag nu en gång håller på, vill jag ännu påpeka ett par saker, som verkar oklara för rätt många. Quattrogroup slipper inte till Drottningberg för att bygga bostäder, innan det är klart att det blir hotell på Fabriksudden. Och Fabriksuddens stränder kommer att vara tillgängliga för allmänheten också efter att hotellplanerna förhoppningsvis förverkligats. De fina klipporna ute på udden kommer också att finnas kvar och vara tillgängliga.

I bästa fall kan det här ännu bli ganska bra för Hangö och hangöborna. I sämsta fall blir det ännu ett i raden av havererade hotellprojekt. Och i så fall är det nog verkligen hög tid för oss alla att tänka i nya banor angående hotell och inkvartering.











torsdag 2 augusti 2012

Små nära ting

Semestern närmar sig sitt slut och jag använder de sista lediga dagarna till att reda upp papper och hushåll. Den här dagen bjöd på sol och jag passade på att tvätta en matta, och det gjorde jag förstås vid den nya tvättplatsen i Hangöby hamn.

Det var i december 2008 vid behandlingen av 2009 års investeringsbudget jag fick igenom en kläm om att det ska byggas en tvättplats för mattor på land.

Jag var inte den första som förde fram saken, det hade gjorts initiativ om möjlighet att tvätta mattor på land redan före mitt intåg i fullmäktige år 2000. Frågan hade i alla fall inte prioriterats tillräckligt högt för att någonsin komma med i budgetförslaget för följande år, utan man hade nöjt sej med planeringsanslag i ekonomiplanen för något av de påföljande åren. Och följande år hade projektet skuffats fram igen.

Då för fyra år sedan hade vi inom Vänsterförbundet definitivt fått nog av det eviga framflyttandet. I Hangö om någonstans är vi beroende av Östersjön och måste därför måna om den. De mattbryggor som fanns på flera ställen i Hangö gav ställvis upphov till synbara förändringar i vattenmiljön i den vik där de var belägna.

Vägen från fullmäktigebeslut till färdig tvättplats blev i alla fall av olika orsaker lång och krokig. Men efter alla krokar och dröjsmål kunde den äntligen tas i bruk i början av sommaren i år. Den var väl i princip färdig redan i fjol, men eftersom någon del fattades, fick vi vackert vänta ett år till..

Men nu är tvättplatsen alltså i funktion och har uppenbarligen varit i flitig användning. Själv är jag väldigt nöjd med hur den fungerar, och det tycks andra också vara av kommentarerna att döma.

En intressant följd av den nya tvättplatsen tycks vara att könsfördelningen på mattbryggan blir jämnare. Jag har aldrig tidigare sett så många män tvätta mattor, ibland har de manliga mattvättarna faktiskt varit i majoritet. Beror det månne på nyfikenhet på det tekniska eller på den bekvämare arbetsställningen?

Diskussionerna om det kommunala handlar i dag väldigt ofta om ansträngd kommunal ekonomi, kommunsammanslagningar och organisering av de kommunala tjänsterna och annat som kan vara ganska svårgripbart. Men egentligen handlar ju kommunalpolitiken om helt konkreta och vardagsnära projekt.

torsdag 28 juni 2012

Välkommen på fisksoppskalas i Nagu 21.7 kl 12

Inom den finlandssvenska vänstern finns en tradition av fisksoppskalas. Den har legat nere ett tag, men i sommar är det dags igen. Lördagen den 21 juli blir det kalas i Nagu. Vi bjuder på politik, musik, soppa och samvaro.

Som tema för diskussionerna har vi valt regionutveckling och grundinkomst. Regionpolitiken har hamnat i skymundan i detta centraliseringens tidevarv, och i landsstyrelsen tycker vi att det är hög tid att lyfta fram den. Grundinkomsten igen har på sistone diskuterats flitigt och fått nya anhängare allteftersom bristerna i det nuvarande socialskyddssystemet blivit allt tydligare för allt flera. Vi vill förstås dra vårt strå till stacken för att öka medvetenheten om problematiken.

Våra inledare Li Andersson och Hannu Katajmäki kan sin sak och är dessutom bra på att föra fram den. Tillsammans med en debattglad publik bäddar det för intressanta och bra diskussioner. Och naturligtvis finns det många möjligheter till inspirerande samtal också utanför de schemalagda diskussionerna.

Så här ser programmet för dagen ut:

12.00 Välkomstord
Birgitta Gran, ordf. för VF:s landsstyrelse
Nina Söderlund, ordf. för VF i Pargas
12.10 En lokalbaserad stat
Hannu Katajamäki,
professor vid Vasa universitet,
inleder diskussionen om regionutveckling
13.30 Fisksoppa, skärgårdsbröd och kaffe
14.30 Dags för grundinkomst?
Inledning Li Andersson,
ordf. för Vänsterunga
c.kl 17 Musik med Väinö Grön

Kalaset går av stapeln på restaurang L'Escale, adress Nagu strand 4.

Och OBS!vi börjar en timme tidigare än vad som tidigare meddelats i olika förhandspuffar.

Vi ses i Nagu!



tisdag 1 maj 2012

1 maj

Min 1 maj började också i år med uppvaktningen vid de rödas grav i Hangö. Jag höll ett litet tal, som du kan läsa här. Talet är på båda inhemska, helt enligt den lokala kutymen.


Hyvät toverit - Bästa kamrater

I dag hedrar vi minnet av de kamrater som stupade för sin övertygelse 1918.

Det bästa sättet att göra det på är nog att fortsätta kampen för en rättvisare värld. För trots att mycket av det kamraterna kämpade för 1918 har blivit verklighet finns egentligen allt kvar att göra!

Yhteiskunta on tänään hyvin toisenlainen kuin 1918. Vanhat voitot eivät riitä, vaan kamppailu vallasta joutuu käymään aina uudestaan.

Suomalainen yhteiskunta on viime 20 vuoden aikana tehty yhä tasa-arvoisemmaksi. Tuloerot, terveyserot ja monet muut kuilut ovat kasvaneet valtavasti. Nykyisen sinänsä hankalan hallituskoalition aikana on otettu askeleita kohti tasaisempaa jakoa, mutta matkaa on vielä paljon.

Styrkan i det finländska samhället har varit att alla levt i samma värld och nötts mot varandra i gemensamma institutioner. Så är det inte längre. De välbeställda och de fattiga lever i helt olika världar.

Forskare har påvisat, att mänskor mår bättre i samhällen med jämnare inkomstfördelning. Och att med blodsmak i munnen kämpa för att uppnå och hålla kvar en plats i solen är allt annat än hälsosamt. Samma gäller den dagliga överlevnadskampen för dem som hamnat på skuggsidan.

Tyvärr har de instanser som finns för att hjälpa mänskor utvecklats på ett sätt som kan göra de här hjälpinstanserna mera till en del av problemet än av lösningen.

Viime vuoden aikana meitä on järkyttänyt muutama tapaus, jossa ahdingossa oleva ihminen ei ole nähnyt muuta ulospääsyä kuin perheensä surmaaminen. Tätä taustaa vasten on perusteltua pohtia mielenterveys- ja ja muiden palvelujen toimivuutta.

Mutta ehkä meidän pitäisi pohtia ennen kaikkea sitä, miten voisimme muuttaa koko yhteiskuntaa niin, että siitä olisi helpompaa selvitä järki tallella kuin nyt!

Tässä yhteydessä törmää välttämättä globaaliin kaptitalismiin, joka on aikamme pahimpia kulkutauteja.

Det gäller att få styr på det globala kapitalet. Men det går nog att göra saker också i eget land och lokalt, även om det inte går att komma åt allt utan internationella insatser.

Till det mest uppfriskande i den samhälleliga diskussionen i dagens Finland hör diskussionen om grundinkomst, som kommit i gång ordentligt efter en lång paus. Den diskussionen öppnar upp nya perspektiv på samhälle och arbetsliv, och det är skäl för oss alla att ta del av den.

Tidigare generationers kämpar har många gånger gjort det omöjliga möjligt, varför skulle inte vi kunna göra det samma? Låt oss göra 1 maj till de stora tankarnas dag!

Virkistävintä suomalaisessa yhteiskunnallisessa keskustelussa viime aikoina on ollut keskustelu perustulosta. Perustulosta keskustellaan nyt laajasti ja vakavasti pitkien aikojen hiljaisuuden jälkeen, ja siitä valmistellaan kansalaislaoitetta.

Aikaisempien sukupolvien toverit ovat monta kertaa tehneet mahdottomasta mahdollisen. Minkä takia me emme pystysisi samaan? Olkoon tämä vappupäivä meille suurten ajatusten päivä!

Hyvää vappua - Glad 1 maj!