söndag 2 september 2012

Hotell eller inte? Om politik och magkänsla.

Vård, omsorg och skola. Jobb och utkomst. Det är frågor som är viktiga i alla kommuner, såväl inför valen som mellan valen. Viktiga är de också i Hangö, men det som av alla frågor att döma mest intresserar hangöborna nu är hotellprojektet på Fabriksudden. Jag känner mej därför manad att här föra fram min syn på saken.

Det är min tredje period i fullmäktige som nu håller på att löpa ut. Under i stort sett hela den tiden har det varit aktuellt med något hotellprojekt. Och i åratal före det. Det har funnits behov av ett större hotell, och staden har haft utmärkta hotelltomter att erbjuda, men alla tidigare planer har stupat på finansieringen. Den stora utmaningen för ett hotell modell större i Hangö är ju att klara av vintersäsongen.

I någon av de tidigare hotellplanerna har det också ingått en ordentlig simhall för Hangöborna i projektet. Simhallen är ett annat evighetsprojekt, som hittills inte kunnat förverkligas.

När Hjallis Harkimo för så där tre år sen dök upp i Hangö och var intresserad av att lägga i gång ett hotellprojekt i Hangö, hade jag redan för egen del kommit fram till att vi i Hangö måste byta koncept vad gäller hotell och inkvartering.

Vi det laget höll den gamla polisstationen på Boulevarden redan på att göras om till hotell, och renoveringen av hotell Regatta var på gång. Det här var en märkbar förbättring av det tidigare läget, då Hangö inte haft ett enda skapligt hotell. Jag kom till att det faktiskt vore fiffigare att också i fortsättningen satsa på flera mindre inkvarteringsställen i stället för på ett stort hotell.

Men Hjallis hade då redan hunnit få vissa herrar i ledningen intresserade av sitt projekt. Och jag fastnade också på kroken. Tänkte att Hjallis är så pass businessman att han inte lägger i gång något som inte lönar sig. Och så lyckades jag kanske också tänka att han som seglare har en viss känsla för Hangö. Jag slöt mig alltså till den övriga stadsstyrelsen, som sedermera enhälligt föreslog för fullmäktige att avtalen om det tredelade projektet skulle godkännas.

Själv hade jag inte träffat Hjallis personligen, innan han redogjorde för sitt projekt inför styrelse och fullmäktige i december 2009. Då kände jag starkt att jag tyckte hjärtligt illa om Harkimo som person. När han fick en fråga, som inte ens var särskilt kritisk, utan mera i stilen "kunde man möjligen tänka sej.." borde han ju rimligtvis ha kunnat kosta på sej att titta intresserat på den som frågade och sedan förklara hur han såg på det. Men icke! Han stod och tittade omkring sej, åtminstone inte på den som talade, och med en min som sade typ "allt fan ska man nu måsta höra på också".

Och jag, som redan gjort mitt beslut i själva saken, tänkte, att här röstas nu inte om Harkimos person, utan om det här hotellprojektet.

Det som jag framför allt lärt mej av den här affären är: Birgitta, lita mera på din magkänsla! Jag vet ju, att även om jag röstat mot, därför att jag kände att den här mannen kan man verkligen inte lita på, så hade det inte räddat Hangö från honom och hans projekt, men jag hade varit mera i harmoni med mej själv.

För sommaren 2011, när första delen av projektet, dvs bostadshuset vid Regattastranden höll på att byggas, så drog sej Hjallis ur hela projektet, som såldes vidare till byggaren Quattrogroup.

I våras när det enligt avtalet började bli dags att ta itu med bygget av hotellet på Fabriksudden, lade Quattrogroup i stället in en ansökan om att i stället för ett traditionellt hotell få bygga ett bostadshotell med hotellrummen placerade i sju olika hus och så ett hus för de gemensamma funktionerna: reception, service, restaurang och spa.

När ärendet kom till stadsstyrelsebehandling i juni, var jag och många andra oroade för att det nu blir bostäder i stället för hotell också på Fabriksudden. Den första reaktionen hos många var att detta är kontraktsbrott, så bryt avtalet och låt dem betala betala för avtalsbrottet!

Det blev dock snart tämligen klart att det skulle bli en lång och svår och dyr och osäker process för staden att försöka få de ändrade planerna förklarade som kontraktsbrott. Avtalets formuleringar utesluter inte bostadshotell, och gällande detaljplan öppnar för byggande av hotell, bostadshotell och byggnader för badinrättning på det aktuella området.

Röster höjde också för att bostadshotell utan vidare är det bästa, om man vill ha till exempel barnfamiljer till Hangö.

Orsaken till den enhälliga bordläggningen i stadsstyrelsen i juni var närmast osäkerheten om i hur stor utsträckning bostäderna faktiskt kommer att vara tillgängliga för uthyrning.

I bolagsordningarna för bostadshotellhusen kommer att ingå en klausul om att bostäderna måste hyras ut åtminstone en viss del av tiden. Bolagsordningar kan visserligen ändras, men det framstod också klart att de som driver wellness-delen nog har ett stort intresse av att hotellrummen hyrs ut. Eftersom det är frågan om standardiserade rum, är jag också övertygad om att folk med pengar och råd att köpa dessa bostäder inte nöjer sej med så spartanskt boende i längre tider, den vidunderliga platsen och utsikten till trots. Förmöget folk brukar dessutom vara angelägna om att hålla koll på utgifter och inkomster, så varför låta bostaden stå tom om man kan hyra ut den..

I den nu aktuella versionen finns det också med en simhall, i motsats till Hjallis' version. Inte särskilt stor, men i alla fall, och den skulle ju vara öppen för hangöborna. (I något skede gav jag upp hoppet om att få en simhall till Hangö, och tänkte att vi gör alla hangöbor till vinterbadare...)

Jag tycker egentligen också, att det passar bättre in med flera mindre hus än med en stor hotellbyggnad där på udden. De tidigare skisser jag såg av Hjallis' hotell var inte något arkitektoniskt underverk precis.

Och så tänkte jag litet cyniskt, att ifall hotellverksamheten sedan inte bär sig, utan går omkull, så går det bättre att hitta ny användning för de mindre husen än för ett stort hotell, som skulle riskera att bli ett nytt Ljungbo..

Jag gav alltså grönt ljus för bostadshotellprojektet. Vi röstade i stadsstyrelsen, men omröstningen gällde inte huruvida detta är bättre eller sämre än tidigare hotellversion, även om det ofta framställts så i offentligheten. Vi röstade om huruvida det skulle föras till fullmäktige för ställningstagande eller inte.

Eftersom jag vill värna om demokratin, skulle jag i och för sig gärna fört saken till fullmäktige. Men när också de som ville föra ärendet dit för avgörande var av den åsikten att den nya versionen är bättre, vilket också majoriteten av fullmäktigemedlemmarna enligt vad jag erfarit också tycker, röstade jag för att det räcker med behandling i stadsstyrelsen, som ju ansvarar för verkställandet av stadens beslut. En fullmäktigebehandling skulle desutom öppna för besvär och långvariga och dyra processer för staden, uppenbarligen till ingen nytta, men till stor skada för staden.

När jag nu en gång håller på, vill jag ännu påpeka ett par saker, som verkar oklara för rätt många. Quattrogroup slipper inte till Drottningberg för att bygga bostäder, innan det är klart att det blir hotell på Fabriksudden. Och Fabriksuddens stränder kommer att vara tillgängliga för allmänheten också efter att hotellplanerna förhoppningsvis förverkligats. De fina klipporna ute på udden kommer också att finnas kvar och vara tillgängliga.

I bästa fall kan det här ännu bli ganska bra för Hangö och hangöborna. I sämsta fall blir det ännu ett i raden av havererade hotellprojekt. Och i så fall är det nog verkligen hög tid för oss alla att tänka i nya banor angående hotell och inkvartering.