Posten ska fram?

Jag har mina släktrötter i den öståländska skärgården, där mina förfäder var med i postroten och såg till att posten kom fram. Speciellt i menförestider, då isen vare sig bar eller brast, var det ett tufft jobb, där till och med livet kunde sättas på spel.

Dagens postjobb innebär inte på samma sätt risk för livet, men däremot har många postarbetare blivit av med jobbet eller fått lönen sänkt och arbetsvillkoren i övrigt försämrade.

Det att samhället digitaliserats innebär naturligtvis, att posten måste ställa om sin verksamhet på många sätt. Det innebär i alla fall inte, att posten inte längre skulle ha ett ansvar för att se till att brevposten går fram i rimlig tid eller att man inte skulle behöva vara en bra arbetsgivare.

Inte minst personer med små inkomster är väldigt beroende av att breven kommer fram, när de ska. Det kan handla om myndigheters beslut om förmåner eller avgifter eller begäran om nya uppgifter. Det handlar om räkningar som borde komma fram i tid för att man ska ha en möjlighet av att klara av dem. Det är viktigt i sig, men speciellt i dessa tider, när räkningar så snabbt sätts iväg till olika indrivningsfirmor, som ökar på räkningens storlek.

Det är redan många år sedan jag själv började uppleva situationen sådan, att om jag har ett mycket viktigt brev att skicka, så borde jag egentligen fara med det själv för att vara säker på att det går fram. I praktiken började jag skicka de här breven som express. De blev i något skede billigare och man kan följa upp deras resa till adressaten via nätet. Nu har jag fått märka att man inte kan lita på det heller.

Jag skickade ett viktigt brev som express till Kyrkslätt. Uppföljningen på nätet visade, att brevet överlämnats till adressaten följande dag. Men adressaten hade inte fått brevet. Både hen och jag gick sedan an med posten på varsitt håll och efter en vecka blev jag uppringd om att brevet nu satts i mottagarens postlåda, där det sedan faktiskt också fanns.

Och vad gör de som nu ansvarar för posten för att åtgärda problemen. Jo, man säger upp personal, utlokaliserar delar av verksamheten till andra bolag med sämre löner och andra arbetsvillkor, tar in hyrd arbetskraft och utlokaliserar till och med några uppgifter till Estland. Och samtidigt höjer man VD:s lön, så att den uppgår till nästan en miljon i året!

Det här är väldigt beskrivande för hur de som nu makten haver ser på skötseln av de gemensamma angelägenheterna. Det viktiga tycks vara, att någon kan göra vinst på dem. Hur själva jobbet blir skött, och huruvida de som sköter jobbet har en möjlighet att leva på sin lön, tycks vara en bisak. Om ens det.

Det lönar sig att återställa välfärdsstaten

Samlingspartiets riksdagsvalskandidat Miikka Soivio lovprisade välfärdsstaten på svenska i Västra Nyland, så jag svarade naturligtvis där också. Här min insändare i VN, som pulicerades 19.2.

”Den nordiska välfärdsstaten är globalt sett en otrolig framgångshistoria” inleder Miikka Soivio sin insändare (VN 8.2).

Det håller jag med om. Därför blir jag arg över att välfärdsstaten har låtits förvittra så mycket under de senaste decennierna.

Utbildningen är ett bra exempel. Det har gjorts ordentliga nedskärningar i utbildningen också under den här regeringsperioden, trots de utbildningslöften som i samband med senaste val gavs också av de samlingspartistiska politikerna. Studiestödet har också skurits ned, vilket gör det svårare speciellt för unga som vuxit upp i fattiga familjer att fortsätta studierna efter grundskolan. Av ungdomarna under 25 år är nu 15 procent utan examen från andra stadiet.

Fattigdomen är tyvärr inget marginellt fenomen i dagens Finland, utan makthavarna har sedan den ekonomiska nedgången på 1990-talet låtit den växa och frodas. Jag tycker verkligen inte att ett land, där över tio procent av befolkningen är fattig, kan kallas välfärdsstat!

Och samtidigt som de fattiga blivit ännu fattigare bl.a. på grund av uteblivna indexjusteringar, har de rika blivit ännu rikare. Den i många olika avseenden växande ojämlikheten är Finlands största problem i detta nu. Ojämlikheten har långa skuggor, såväl i enskilda mänskors liv som för hela det finländska samhället.

Men genom att minska skillnaderna i fråga om inkomster, utbildning, hälsa mm. kan vi i stället få till stånd ett Finland som är tryggare och hälsosammare för alla. Låt oss alltså återställa välfärdsstaten.

Hyvinvointivaltio kannattaisi kyllä palauttaa

Kun kokoomuspolitikko julistaa, että hyvinvointivaltio on menestystarina eikä sitä sovi rapauttaa, ei voi olla reagoimatta. Tässä vastaukseni Soivion julistukseen. Kirjoitukseni oli Eteleä-Uusimaassa 7.2.

”Pohjoismainen hyvinvointivaltio on maailmanlaajuisesti uskomaton menestystarina” aloittaa kokoomuksen eduskuntavaaliehdokas Miikka Soivio yleisön osaston kirjoituksensa (EU 31.1.).

Tästä olen samaa mieltä. Sen takia minua suututtaakin, että tätä hyvinvointivaltiota on rapautettu niin paljon viime vuosikymmenten aikana.

Koulutus käy hyvästä esimerkistä. Koulutuksesta on leikattu reippaasti tälläkin hallituskaudella, kokoomuspoliitikkojenkin viime vaalien alla antamista koulutuslupauksista huolimatta. Opintotukea on myös leikattu, mikä vaikeuttaa varsinkin köyhissä perheissä kasvaneiden nuorten jatko-opintoja peruskoulun jälkeen. Alle 25-vuotiaista nuorista noin 15 prosenttia on nyt vailla toisen asteen tutkintoa.

Eikä köyhyys valitettavasti ole mikään marginaalinen ongelma tämän päivän Suomessa, vaan valtaa pitävät ovat 1990-luvun lamasta lähtien antaneet sen kasvaa ja rehottaa. Minusta maata, jossa toistakymmentä prosenttia väestöstä on köyhää, ei todellakaan voi sano hyvinvointivaltioksi!

Ja samalla kuin köyhät mm. indeksijäädytysten takia monesti ovat köyhtyneet vielä lisää, ovat rikkaimmat taas rikastuneet. Tämä monessa suhteessa kasvava eriarvoisuus on Suomen suurin ongelma tällä hetkellä. Eriarvoisuudella on pitkät varjot sekä yksittäisten ihmisten että koko suomalaisen yhteiskunnan elämässä.

Mutta kaventamalla tulo-, koulutus-, terveys- y.m. eroja voimme sen sijaan saada aikaan kaikille turvallisemman ja terveellisemmän Suomen. Palauttakaamme siis hyvinvointivaltio!