tisdag 4 juni 2013

Grundinkomst och flitfällor

Eftersom det nuvarande socialskyddets brister börjar bli så uppenbara,har någon form av grundinkomst börjat framstå som ett seriöst alternativ för allt flera. Också Svensk ungdom har gjort en motion till SFP:s partidag om progressiv negativ inkomstskatt, men de har fått kalla handen av SFP:s partistyrelse och partifullmäktige. Jan-Otto Andersson skrev en insändare om saken och fick svar av Carl Haglund, och i det skedet kände också jag behov av att delta i debatten.

Min insänadre publicerades i dagens Hbl, alltså onsdagen den 5 juni - bloggen tycks ha svårt med datum i dag...

Redaktören hade före publiceringen ändrat på terminologin. Jag och de flesta andra jag vet som jobbar för saken i Finland använder termen grundinkomst, men redaktören hade ändrat det till basinkomst. Hen hade dock uppmärksamt nog gjort undantag för Vänsterförbundets modell, men missade att det också i det aktuella medborgarinitiativet är termen grundinkomst som används i den svenska versionen.

Här kommer då min insändare med mina egna termer och utan de små friseringar som redaktören gjorde på slutet:


I sin insändare om SU:s motion om negativ inkomstbeskattning (Hbl 1.6) lyfter Carl Haglund fram vikten av att minska flitfällorna i socialskyddet.

Ett av argumenten för negativ inkomstbeskattning/medborgarlön/grundinkomst, vad man nu vill kalla det, är de facto just att det alltid lönar sig att ta emot ett arbete. Haglund uppger sig dock ha principiella invändningar mot medborgarlön utan att närmare redogöra för vilka de är.

För egen del får jag kalla kårar av ordet ”flitfällor”, eftersom det var den stora flitfällejakten på 1990-talet som innebar början till det grundmurade fattigdomsproblem vi har i dag. Man sänkte då det lägsta socialskyddet, eftersom det ansågs för lätt att leva på det.

Själv har jag med åren blivit allt mera övertygad om att vi i dagens samhälle verkligen behöver en grundinkomst.

Fasta heltidsanställningar har allt mera fått stryka på foten för snuttjobb och deltidsanställningar. Många arbetslösa stängs ut också från det mest minimala arbetslöshetsskyddet. Utkomststödet klarar inte av att hjälpa alla som inte på annat sätt får tillräckligt med inkomster för att klara sig.

Jobbet som socialombudsman har gett otaliga erfarenheter som får grundinkomsten att framstå som ett bättre alternativ än det nuvarande minimisocialskyddet.

Vänsterförbundet har utarbetat en egen grundinkomstmodell, som man kan bekanta sig med på vår hemsida (www.vanstern.fi.

Som bäst samlas det ju också namn som stöd för ett medborgarinitiativ om införande av grundinkomst. Bakom initiativet står en bred medborgarrörelse, och insamlingen pågår till slutet av juli, så för den som vill vara med och stöda börjar det bli brått att skriva på.






söndag 17 mars 2013

Hankolaista debattia

Hangonlehti ilmestyy vain kerran viikossa, joten siinä ei kovin herkästi synny debattia yleisön osastolla. Viime viikkojen aikana siinä on kuitenkin käyty ideologista keskustelua, johon minäkin koin pakottavaa tarvetta osallistua, kun Kokooumuksen taholta alettiin kirjoittaa äärivasemmistosta ja sen näkemyksistä. Alla oleva teksti julkaistiin 14.3.


Äärimmäisyydet löytyvät muualta

Risto Alén kirjoitti viime Hangonlehdessä (7.3.) äärivasemmistosta ja tarkoitti sillä ilmeisesti Vasemmistoliittoa. On kuitenkin niin, että jos Vasemmistoliitto sanotaan äärivasemmistoksi, silloin pitää Kokoomus vastaavasti sanoa äärioikeistoksi.

Minusta Kokoomus ei kuitenkaan kuulu äärioikeistoon. Äärioikeistoa edustavat täällä Suomessa aivan muut tahot, niin kuin esim. Suomen Vastarintaliike.

Eikä Vasemmistoliitto ole äärivasemmistoa. Hieman huvittaa se, että melko usein valitetaan siitä, että kaikki puolueet, Vasemmistoliitto siis mukaan lukien, ovat ihan samaa mössöä, vaikka sitten taas aina välillä joku haukkuu Vasemmistoliittoa äärivasemmistoksi...

Alénin väite vasemmistolaisten mielipiteistä tuntuu sekin vieraalta. Vasemmisto ei varmasti kiellä hyvinvoinnin aineellista perustaa, mutta kohtuus kaikessa! Oikeiston taholta on usein kuultu, että hyvinvointi pitää luoda, ennen kuin se voidaan jakaa. Vasemmisto taas pitää resurssien mahdollisimman tasa-arvoista jakamista itseisarvona, joka yleensä lisää ihmisten hyvinvointia ja edistää yhteiskunnan elinvoimaa ja toimivuutta. Vasemmistoliiton voimassa oleva toimenpideohjelma onkin nimeltään ”Rikkaus lisääntyy jakamalla”.

Uusliberalistinen talouspolitiikka tähtää valtiollisen sääntelyn minimointiin ja mahdollisimman vapaisiin markkinoihin. Tällainen järjestelmä voi varmasti toimia hyvinkin tehokkaasti niiden näkökulmasta, joilla on paljon resursseja hallussaan, kun taas köyhien kokemukset kertovat jostain aivan muusta. Eri asemassa olevilla on eri intressit ja tavoitteet, ja tehokkuus liittyy tiiviisti tavoitteisiin.

Uusliberalistisen talouspolitiikan harjoittaminen1990-luvun laman yhteydessä johti köyhyyden kasvattamiseen Suomessa. Kun talous laman jälkeen taas lähti kasvuun, minimisosiaaliturva jätettiin tarkoituksella korottamatta. Köyhyysongelma on edelleen mittava, myös täällä Hangossa, ja se lienee tärkeänä osasyynä myös kasvavaan lastensuojelun tarpeeseen. Köyhyyden vähentäminen tai lieventäminen voisi ilmeisesti olla hyvää ennaltaehkäisevää lastensuojelua, palatakseni aiheeseen, josta tämä ideologinen keskustelu alun perin lähti liikkeelle.

Birgitta Gran
Hangon Vasemmiston pj







torsdag 14 februari 2013

Jag känner mej lurad!

I går och i dag har Hangö skyltat i offentligheten på ett mindre smickrande vis. Radio Vega Västnyland och tidningen Västra Nyland har rapporterat om vad stadens budget för år 2013 innebär för skolorna: återanvändning av utslitna böcker, inklusive övningsböcker, och problem att få skapligt material hopskrapat för de praktiska ämnena.

Det är bra, att det nu lyfts fram hur det förhåller sig. Men jag tycker att det definivt hade varit bättre, om den här verkligheten hade lyfts fram för oss beslutsfattare innan budgeten slogs fast!

Jag var själv med och jobbade fram budgeten i egenskap av stadsstyrelsemedlem. Efter att nämnderna kommit in med de första förslagen till budget för sin sektor var det uppenbart att utgifterna måste fås ner, och sektorförslagen skickades tillbaka till nämnderna för en ny omgång. Om jag inte minns alldeles fel var uppdraget att få ner utgifterna med totalt 1,5 miljoner, vilket i princip fördelades mellan sektorerna i relation till deras procentuella andel av budgeten.

Då vi i stadsstyrelsen gick igenom de nedbantade sektorförslagen, frågade jag för säkerhets skull den ansvarige tjänstemannen för bildningssektorn vad förslaget innebär för vardagen i skolorna. Jag frågade, eftersom jag tycker att skolan är en grundbult för ett jämlikt samhälle, och att det är viktigt att skolan hålls på en nivå, som gör det möjligt att få alla elever att hänga med.

Jag fick till svar, att guldkanten nog försvinner. Att det skulle bli så här knappt som det nu framkommit i fråga om böcker och material framgick absolut inte.

Nu med facit i hand har jag frågat mej själv om jag ändå borde fattat hur det förhöll sig. Men det är faktiskt inte så lätt att läsa ut sånt här ur den klumpsumma som presenterades. Och så utgick jag ju faktiskt i från att jag kan lita på en tjänsteman i ledande ställning. Det har jag upplevt att jag kunnat göra de senaste åren.

Hade jag fått klart för mej hur det skulle bli, hade jag ju gjort allt jag bara kunde för att få bildningssektorns budget höjd till en skaplig nivå. Och det är mycket möjligt att det hade lyckats.

Jag har nu igen fått en erfarenhet jag gärna hade varit utan. Men man lär sig av sina erfarenheter och misstag, och i höstens budgetbehandling kommer jag garanterat att kolla upp vissa saker betydligt grundligare. Och jag är förhoppningsvis inte den enda som gör det.

Jag förutsätter också att den här olyckliga budgetprocessen för bildningssektorns del leder till en bättre beredning av ärendena framöver. Det är politikerna som ska stå för prioriteringarna, och för att de ska kunna göra det, så måste tjänsteinnehavarna i beredningen lägga alla kort på bordet i stället för att göra smygprioriteringar.