söndag 14 december 2014

Som att gå på lina

Under den tid jag har varit med i kommunalpolitiken (jag är nu inne på min fjärde period) har jag inget minne av att det skulle varit väldigt lätt att få ihop en budget. Hangö har ju hela den här tiden kämpat med en för nyländska förhållanden hög arbetslöshet, sviktande befolkningsunderlag och en hög skuldbörda. Lätt var det inte i år heller, men vi fick till en budget, som godkändes vid fullmäktigemötet i veckan. Så här sade jag i mitt gruppanförande vid fullmäktiges budgetbehandling:

"Den kommunala ekonomin kan inte jämföras med ett privathushåll, fast det finns de som gör det. Kommunens ekonomi har helt andra verkningar för de privata hushållen i gemen och för hela privatsektorn än vad ett vanligt hushåll har.

När det är knappt om resurser i kommunen är det därför viktigt att man stramar åt med förstånd. Och det tycker vi inom Vänstern att man i detta budgetförslag i flera väsentliga avseenden har lyckats med. Det gäller till exempel satsningen på förebyggande arbete för att få ner barnskyddsutgifterna, det att Kraft i åren-projektet fortsätter trots att ajälva projektet är slut och att man inte säger upp och permitterar personal utan går in för att anpassa verksamheterna i samarbete med personalen.

Arbetslöheten i Hangö är hög ändå, utan att kommunen gör sitt till för att öka den...

I dessa arbetslöshetstider har staten passat på att öka kommunernas ansvar för de arbetslösa, genom att kommunerna pålagts en större del av utgifterna för arbetsmarknadsstödet för dem som är utan jobb. Det här känns inte schysst! Det är visserligen bättre att ordna något vettigt för arbetslösa för pengarna i stället för att betala de så kallade böterna. Fokus måste i alla fall vara på nyttan för de arbetslösa, inte på den ekonomiska nyttan för kommunen, vilket det tyvärr finns exempel på från andra orter.

Det gäller också att se realistiskt på kommunens möjligheter att minska arbetslösheten i en tid, när snart sagt varje litet större företag med självaktning går in för strategin att säga upp så många som möjligt. Hangö stad har i alla fall gjort ett ordentligt försök att skapa grund för nya arbetsplatser med köpet av Koverhar. Vi hoppas och tror, att det ger utdelning på sikt.

I dessa tider är det omöjligt att tala om den kommunala framtiden utan att beröra SOTE-reformen, alltså några ord om SOTE också här. Ingen vet ännu riktigt vad det blir, eller ens om det blir. Men även om också vi har en ambivalent inställning till reformen, anser vi att det gäller att ta vara på chansen att bygga upp något nytt och bättre. Det handlar inte alls bara om sjukhusen, utan också om alla former av rehablitering, som i dag alltför ofta är satta på undantag.

Det förslag vi har framför oss är långt ifrån en fullkomlig budget, men en skaplig i alla fall. Vår grupp har ett par mindre ändringsförslag att komma med."

Det vi främst ville ha ändring på var anslaget för grundskolan, som i det skede budgetförslaget skickades tillbaka till sektorerna med uppmaningen att skära ner med två procent fått anslagen för lärarvikarier och skolornas materialanskaffningar minskade med totalt drygt 25 000 euro. Det här är ingen väldigt stor summa i en mångmiljonbudget, men den skulle ha inneburit att vikarier för lärarna i grundskolan skulle ha anställts först efter tre dagars frånvaro. Under den tiden skulle någon annan lärare ha hand om två klasser samtidigt, vilket skulle innebära otrygga skoldagar för många elever. Går man in för att förebygga problemen i fråga om barn och unga, borde man rimligtvis börja med att hålla de grundläggande tjänster som är gemensamma för alla barn och ungdomar i skick.

Jag hade föreställt mej att jag skulle lyckas få styrelsen att enhälligt gå med på ändringen, speciellt eftersom jag ansträngt mej att hitta ett ställe där man i dessa ekonomiskt spända tider kunde minska på utgifterna i motsvarande grad. Men icke! Jag lyckades däremot få med mej majoriteten av fullmäktige, rösterna föll 17-16. Alla grupper sprack i omröstningen, utom vår, där alla naturligtvis var för, och så centerns enmansgrupp som i sin helhet var mot.

Så vi hölls på linan ända fram.