söndag 5 juni 2016

Nato hör inte hemma på Hangö udd!

I morgon inleds en Natoledd militäröving på Hangö udd. Vi är många som inte gillar det alls. I egenskap av ordförande för Hangö Vänster skrev jag en insändare med nedanstående text, som publicerades i de lokala tidningarna.

"Nästa vecka ordnas en stor militärövning i Syndalen på Hangöudd. Övningen är Natoledd och förutom Sverige och några andra EU-länder deltar också USA i övningen.

Eftersom USA:s militära närvaro i Finland triggar också Ryssland till att spänna sina militära muskler i området, leder övningen inte till större säkerhet för vårt land utan till ökad militär spänning. Det skulle nu i stället gälla för Finland att utveckla sin roll som bro- och fredsbyggare genom aktiv dialog och diplomati.

I bakgrunden till de flesta väpnade konflikter i världen finns miljöförstöring och en ojämlik fördelning av tillgången till livsmedel och andra resurser. Storsatsningarna på militär upprustning borde därför styras om till bekämpning av klimatförändringen, fattigdomen och den växande ojämlikheten. Det skulle garanterat ge utdelning i form av ökad trygghet och säkerhet.

I Finland har majoriteten av befolkningen envist motsatt sig ett medlemsskap i Nato. Men när folk inte tycks vilja ge med sig, börjar eliten nu tala om att det ju egentligen inte behövs någon folkomröstning alls för en finländsk Natoanslutning. Dessutom har man redan via bakdörren fört in landet i olika Nato-sammanhang, till exempel genom det så kallade värdlandsavtalet.

Inom Hangö Vänster är vi ytterst kritiska till den här utvecklingen. Här behövs en demokratisk uppryckning och en omdefiniering av problemen och lösningarna på bred front. Finland behöver sin försvarsberedskap, men militären ska inte byggas ut på bekostnad av invånarnas utbildning, socialskydd och hälsovård.

Och även om vi traditionellt välkomnar besökare från hela världen till Hangö, så vill vi absolut inte ha hit dem med militärutrustning!"






Nato pysyköön poissa Hankoniemeltä!


Huomenna alkaa Naton johtama sotaharjoitus Syndalenissa Hankoniemellä. Meitä on monta, jotka emme pidä tästä ollenkaan. Hangon Vasemmiston puheenjohtajana kirjoitin alla olevan mielipidekirjoituksen paikallislehtiin.

"Ensi viikolla järjestetään iso sotaharjoitus Hankoniemellä. Harjoitus on Naton johtama ja Ruotsin ja muutaman muun EU-maan lisäksi siihen osalistuu Yhdysvallat.

Se, että Yhdysvallat tuo sotakalustoa Suomeen, houkuttelee Venäjääkin lisäämään sotilaallista läsnäoloaan lähialueella. Näin ollen harjoitus ei ole omiaan lisäämään maamme turvallisuutta, vaan se päinvastoin lisää sotilaallista jännitettä. Tämän takia Suomen pitää ruveta kehittämään rooliaan sillan- ja rauhanrakentajana aktiivisella vuoropuhelulla ja diplomatialla.

Aseellisten konfliktien taustalta löytyy usein ympäristötuhoja sekä ruuan ja muiden resurssien epätasa-arvoinen jakautuminen. Ne isot rahat, jotka nyt satsataan sotakoneistoon, pitäisi sen takia suunnata ilmastonmuutoksen, köyhyyden ja kasvavan epätasa-arvoisuuden torjuntaan. Tämä johtaisi taatusti siihen, että turvallisuus maailmassa lisääntyy.

Suomessa väestön enemmistö on sitkeästi vastustanut Nato-jäsenyyttä. Kun väki ei ilmeisesti halua luopua vastustuksestaan, eliitti on alkanut puhua siitä, ettei oikeastaan tarvitakaan mitään kansanäänestystä Suomen Natoon liittymisestä. Ja onhan nyt jo takaoven kautta Suomi viety eri Natokuvioihin, esim. isäntämaasopimuksen avulla.

Hangon Vasemmistossa suhtaudumme hyvin kriittisesti tähän kehitykseen. Tässä tarvitaan nyt demokraattinen käänne, jossa ongelmat määritellään uudelleen ja ratkaisuja etsitään laajalla rintamalla. Suomi tavitsee puolustusvalmiuksensa, mutta puolustusvoimia ei pidä kasvattaa suomalaisten koulutuksen, sosiaaliturvan ja terveydenhuollon kustannuksella.

Ja vaikka perinteisesti toivotamme tulijoita kaikkialta maailmasta tervetulleiksi Hankoon, emme ehdottomasti halua tänne heidän sotakalustoaan."

fredag 6 maj 2016

Klyftorna växer så det knakar

Under det senaste året har jag och många andra stått med förvåningens finger i häpnadens mun och funderat om det verkligen kan stämma det man tyckte sig se och höra. Inte kan ju en regering komma med sådana här förslag? Men den regering vi nu haft i snart ett år, den uppvisar inga hämningar och kan göra en massa jag inte ens kunnat föreställa mig på förhand.

Den politik man valt är sådan att den ökar arbetslösheten i stället för att minska den. Och som inte det redan skulle vara för mycket, klämmer man dessutom åt de arbetslösa genom att försämra arbetslöshetsskyddet och tvinga de arbetslösa till gratis arbete.

Med en hög arbetslöshet kunde man ju tänka sig att det skulle vara bra att satsa på utbildning. Men nej, i stället minskar man på statens finansiering till universitet och andra utbildningsanstalter och går in för att försämra studiestödet på ett sätt som definitivt gör ungdomars utbildningsval till en klassfråga.

Pensionärerna får finna sig i sänkta bostadsbidrag och sänkta sjukförsäkringsersättningar, trots att hyrorna och kostnaderna nog stiger.

Och i den social- och hälsovårdsreform som blivit en seg långkörare under tidigare regeringsvälde blir det plötsligt snabba ryck och en metamorfos. Det som i begynnelsen var tänkt att att leda till man i alla landsändor har jämlik tillgång till en god vård blev plötsligt till ett projekt för att ge de privata företagen inom branchen en jämlik chans att göra business med offentliga medel.

Samma sak gäller för postens och järnvägens del. Det är kantänka viktigt och brått att öppna upp monopolen för konkurrens. De privata företagen väljer förstås att göra affärer på de mera lönsamma områdena och sträckorna, och resten riskerar bli ansedda som för dyra att upprätthålla.

Hur har det kunnat bli så här? Den välfärdsstat som målmedvetet byggdes upp efter kriget har visserligen naggats duktigt i kanterna alltsedan laman på 1990-talet, men någonsorts stomme har i alla fall funnits kvar och någonsorts föreställning om en gemensam sektor som ska skötas gemensamt.

Samlingspartiet har också tidigare jobbat för att privatisera mycket av det offentliga, men tidigare har de inte lyckats få en majoritet bakom sig. Aldrig hade jag kunnat tro att centern och sannfinländarna skulle klara av att gå med på allt detta!

Och inte bara de. Den elit, som har råd att klara sig utan den gemensamma offentliga sektorn, har verkligen lyckats med sin kampanj att övertyga folk om att det offentliga per definition är något trögt och ineffektivt i motsats till den kantänka effektiva privata sektorn.

Här behövs nu verkligen folkupplysning och motmakt.

söndag 7 februari 2016

Kortsiktig avgiftspolitik

Social- och hälsovårdsavgifterna har på sistone diskuterats mera än på länge. Det gäller såväl Hangö som många andra kommuner. Det har att göra med att SSS-regeringen gjorde en chockhöjning av de maximiavgifter som kommunerna tillåts att debitera, 30 procent. Tidigare år har höjningarna av maximiavgifterna i förordningen närmast inneburit indexjusteringar.

I Hangö nöjde sig grundtrygghetsnämnden efter omröstning med indexjusteringar också nu. Men stadsdirektören tog ärendet till stadsstyrelsen, där omröstningen tyvärr resulterade i maximalt avgiftsuttag. Om det stod det i alla fall ingenting i den Hangötidning som utkom någon dag efter mötet. Jag skrev därför insändaren nedan, den publicerades 4.2. Saken förtjänar faktiskt uppmärksamhet och en ordentlig diskussion.


"Hälsoskillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper i Finland är oroande stora. För att de ska kunna minskas måste alla medborgare tryggas en jämlik tillgång till hälsovård, oberoende av social ställning. En viktig sak i det sammanhanget är att se till att kostnaderna för vården inte blir oöverkomliga för dem med små inkomster.

Patientavgifterna i Finland har i alla fall länge hört till de högre inom EU. Och i år har regeringen sett till att de höjts ytterligare, bl.a. i form av drastiskt höjda självrisker för Fpa:s ersättningar för resor och mediciner. Hangö stad bidrog för sin del i samband med budgeten för i år genom att införa en avgift för besök till sjukskötare på hvc. Mitt förslag om att skippa avgiften förlorade med rösterna 14-21.

Och vid senaste stadsstyrelsemöte beslöts ytterligare om rejält tilltagna höjningar av hvc-avgifterna. Regeringen i Helsingfors, som genom förordning fastställer maximibelopp för de hvc-avgifter kommunerna får debitera, hade inför det här året förutom indexförhöjning dragit till med en maximihöjning på c. 30 procent.

Grundtrygghetsnämnden hade efter omröstning beslutat hålla sig till indexförhöjningen, men stadsdirektören tog ärendet till stadsstyrelsen och föreslog den maximala höjningen. Mitt förslag om att vi inte ändrar nämndens beslut fick understöd bara av socialdemokraterna och förlorade alltså i omröstningen.

Så höjdes till exempel avgiften för ett läkarbesök från 16,10 till 20, 90. För många kan det förefalla som en struntsumma, men för personer med små inkomster kan det vara fråga om en så pass kännbar utgift att man låter bli att söka läkare.

En hel del av dem med små inkomster är berättigade till utkomststöd, och där beaktas också hvc-avgifterna. Alla småinkomsttagare är i alla fall inte berättigade till utkomststöd, och alla söker det inte, även om de kanske skulle ha rätt till det. Utkomststödet är en mycket byråkratisk och krånglig stödform, som till exempel många pensionärer drar sig för att söka.

Allteftersom de progressiva skatterna ersätts med jämnstora avgifter för bruk av tjänsterna, urholkas välfärdsstaten och ger rum för växande klasskillnader. Det finns de som verkligen vill ha det så, men det finns forskning som visar att jämlika samhällen är bäst för alla. Själv vill jag definitivt inte ha ett Hangö, där man klämmer åt dem som är fattiga och sjuka. Och enligt min bedömning är den här avgiftspolitiken inte ens kommunalekonomiskt lönsam i längden."






Lyhytnäköinen maksuploitiikka

Monessa kunnassa on viime aikoina keskusteltu ja myös äänestelty vilkkaasti sosiaali- ja terveydenhuollon maksuista, lähinnä terveyskeskusmaksuista. Se johtuu siitä, että SSS-hallitus joulukuussa korotti asetuksella vahvistettavat maksimimaksut 30 prosentilla. Aikaisemmin asetuksen tarjoamat maksujen korottamismahdollisuudet ovat vastanneet lähinnä indeksiskorotuksia, mutta tämä oli jotain aivan muuta.

Hangossa perusturvalautakunta päätti äänestyksen jälkeen pitäytyä indeksikorotuksessa tämänkin kerran. Kaupunginjohtaja käytti kuitenkin otto-oikeuttaan ja vei asian kaupunginhallituksen käsittelyyn, missä maksimikorotusten kannattajat valitettavasti olivat voitolla. Kokousta seuraavassa Hangonlehdessä asiasta ei lukenut sanaakaan, joten kirjoitin alla olevan yleisön osaston kirjoituksen, joka julkaistiin 4.2.


"Eri sosioekonomisten ryhmien väliset terveyserot ovat Suomessa huolestuttavan suuria. Jotta ne voitaisiin vähentää, kaikille kansalaisille täytyy turvata yhdenvertainen terveyspalvelujen saatavuus. Siinä yhteydessä on pidettä huolta siitäkin, että hoitomaksut eivät ole pienituloisille liian suuria.

Potilasmaksut Suomessa ovat kuitenkin kauan kuuluneet EU:n korkeimpiin. Ja tänä vuonna hallitus on pitänyt huolta siitä, että niitä on korotettu vielä lisää. Esim. Kelan matka- ja lääkekorvausten omavastuuosuuksia on korotettu rajusti. Hangon kaupunki osallistui osaltaan korotuksiin tämän vuoden talousarvion yhteydessä tekemällä käynnit terveyskeskuksen sairaanhoitajan luona maksullisiksi. Ehdotukseni siitä, että maksua ei oteta käyttöön, hävisi äänestyksessä 14-21.

Ja viime kaupunginhallituksen kokouksessa päätettiin sen lisäksi terveyskeskusmaksujen merkittävistä korotuksista. Maan hallitus, joka asetuksella määrää minkäsuuruisia terveyskeskusmaksuja kunnat saavat enintään periä, oli tälle vuodelle indeksikorotuksen lisäksi päättänyt tarjota kunnille mahdollisuuden korottaa maksuja n. 30 prosenttia.

Perusturvalautakunta oli äänestyksen jälkeen päättänyt tyytyä indeksikorotukseen, mutta kaupunginjohtaja otti asian kaupunginhallituksen käsiteltäväksi ja ehdotti maksimikorotusta. Ehdotustani siitä, ettei lautakunnan päätöstä muuteta, sai kannatusta ainoastaan demareilta, joten se ei mennyt läpi.

Näin ollen esimerkiksi lääkärissäkäynnin maksu nostettiin 16,10 eurosta 20,90 euroon. Tämä voi monen mielestä tuntua mitättömältä maksulta, mutta pienituloiselle tämä kuitenkin voi olla sen verran tuntuva maksu, että käynti jää tekemättä.

Moni pienituloinen on oikeutettu toimeentulotukeen, ja siinä otetaan myös terveyskeskusmaksut huomioon. Kaikilla, joilla on pienet tulot, ei kuitenkaan ole oikeutta toimeentulotuken, eivätkä kaikki sitä hae, vaikka siihen olisi oikeutta. Toimeentulotuki on hyvin byrokraattinen ja hankala tukimuoto, jota esimerkiksi monet eläkeläiset jättävät hakematta.

Kun progressiivisia veroja vähitellen korvataan tasasuurilla palvelumaksuilla, hyvinvointivaltio vesittyy ja antaa tilaa kasvaville luokkaeroille. Jotkut haluavat tällaista kehitystä, mutta tutkimus on osoittanut, että tasa-arvoiset yhteiskunnat ovat kaikille parempia. Itse en todellakaan halua sellaista Hankoa, jossa köyhien ja kipeiden elämästä tehdään entistä vaikeampaa. Ja minun arvioni mukaan, tällainen maksupolitiikka ei myöskään ole edes kunnallistaloudellisesti kannattava pidemmällä tähtäimellä"


söndag 8 november 2015

"Valfrihet" i stället för integration

Den administrativa social- och hälsovårdsreformen har kommit att bli en utdragen tillställning, som ju minsann inte längre är fördärvad med överstora förväntningar. Den överenskommelse regeringspartierna nådde natten till lördagen framstår trots det som en besvikelse, framför allt för att Samlingspartiet lyckades få igenom den valfrihet i vården de så länge kämpat för.

Flera kommentatorer har redan hunnit hänvisa till erfarenheterna från Sverige, där erfarenheterna inte alls är odelat positiva. Enligt Riksrevisionsverkets granskning har systemet med det fria vårdvalet inte lett till minskade hälsoskillnader. Patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status verkar ha gynnats, inte de patienter som har det största vårdbehovet och bor på socioekonomiskt svaga områden.

Begreppet valfrihet tål också att problematiseras. Valfriheten för en välutbildad person med ett fungerande nätverk omkring sig framstår som en helt annan än den för till exempel en ensamboende åldring med många krämpor, men utan närstående som hjälp.

De som drar mest nytta av valfriheten i vården är väl de stora internationella företagen som får ökade möjligheter att göra business på samhällets pengar.

Jag hör till dem som i olka sammanhang påpekat, att det sociala oftast blir sidsteppat när social- och hälsovårdsreformen diskuteras. Så också i den här senaste armbrytningen mellan regeringspartierna. Jag tror inte att jag stött på ordet "social" överhuvudtaget i nyhetsfödet de senaste dagarna. Bara förleden "So" i Sote-reformen har hänvisat till det sociala. På svenska inte ens det, eftersom man vill undvika den finska förkortningen och den svenska versionen "sohä" inte framstår som särskilt lyckad vare sig i tal eller skrift. Och eftersom social- och hälsovårdsreformen känns onödigt långt och tradigt, blir det till bara vårdreformen i rapporteringen.

Det finns de som ifrågasätter behovet av integrering av social- och hälsovården. Jag har stött på slängiga kommentarer i stil med att vad har nu specialiserad kirurgi med socialvården att göra. Och just där finns förstås inget självklart svar.

Men den här integreringen har i alla fall under hela den här utdragna processen varit ett av huvudmålen för reformen. För någon vecka sedan lyssnade jag till familje- och omsorgsminister Juha Rehula, som mycker starkt betonade behovet av integrering såväl horisontalt (mellan social- och häsovård) och vertikalt (primär- och specialvård). Jag ser också själv fördelar med att i olika sammanhang sammanföra social- och hälsovårdens insatser. Det gäller till exempel barnskydd, äldreomsorg, psykiatri, missbrukarvård och rehabilitering och i första hand inom närservicen , men också i fråga om de mera specialiserade tjänsterna.

Men vad innebär nu då valfriheten inom vården med tanke på denna tilltänkta integration? Det är svårt att se annat än ökade svårigheter att få till integrerade arbetsprocesser med många skiftande aktörer inblandade. Det här har jag ännu inte hört någon kommentera.

Och i det här sammanhanget går det inte heller att lära sig av de svenska erfarenheterna, för sådana finns inte. I Sverige har man hållit socialvården kommunal, även om hälsovården överförts till landstingen.

måndag 7 september 2015

Extremt visa medmänsklighet?

Främlingsfientligheten har tyvärr redan länge gjort sig allt bredare också i det finländska samhället. Tonen, såväl i samhällsdebatten som i vardagen, har blivit allt hätskare. Den nynazistiska finska motståndsrörelsen har ökat sin aktivitet och till och med genomfört planerade våldsamma attacker på meningsmotståndare.

I det här läget förväntar jag mig, att landets högsta politiska ledning tydligt tar avstånd från dessa rasistiska tendenser och går in för att hålla koll på nynazisterna. Hittills har reaktionerna tyvärr varit tämligen lama och tama. Man aktar sig noga för att hänga ut högerextremismen och beklagar i stället att det är ytterligheterna som hörs och syns.

I dagens Hbl var det igen dags för detta ytterlighetssnack. I en liten FNB-artikel om hur talmännen förbereder sig inför den tuffa politiska hösten i riksdagen kommer andra talman Paula Risikko till tals. Hon beklagar sig över att det i invandringsdebatten ofta är ytterligheterna som kommer till tals och menar att den stora majoriteten ställer sig neutralt till flyktingar. Diskussionen borde enligt henne hur som helst kunna föras sakligt, eftersom de asylsökande som kommer till Finland trots allt väcker motiverade frågor och misstankar hos många.

Har vi alltså en majoritet i det här landet som ställer sig neutralt till hela saken? Och är det alltså i så fall bra? Med så många flyktingar i Europas närområden och alla tragedier i och kring Medelhavet framstår det för mig närmast som omänskligt att inte bry sig om hela frågan. Att det uppstår frågor och misstankar är alltså ok enligt Risikko, men hur är det om det väcker ett behov av att hjälpa dessa mänskor, är det inte ok?

När det pratas om ytterligheterna, är det tydligt att rasisterna anses representera den ena ytterligheten, men vilken är egentligen den andra? De som tillmäter alla mänskor samma värde oberoende av hudfärg, religion och härkomst? Eller de som ännu till vill hjälpa dessa mänskor när de är tvungna att fly från sina hemtrakter? För vilka andra kan anses representera motsatsen till det en rasist står för?