torsdag 13 januari 2022

Gruppanförande om stadens budget för 2021

När Hangö stadsfullmäktige 8.12.2020 behandlade budgeten för år 2021, höll jag Vänsterförbundets gruppanförande:

Uppgiften att få till en budget för staden för nästa år framstod på förhand som en mardröm. Men tack vare det extra stöd som landets regering beviljat till kommunerna blev det möjligt att få till en skaplig budget, så tusen tack, regeringen!

Den verksamhet som mest sysselsatt vår grupp under arbetet med den här budgeten är äldreomsorgen. Mätetalen i textdelen visade (och visar fortsättningsvis) på att antalet platser inom det effektiverade serviceboendet skulle minska. Vi fick i alla fall in en skrivning om att platsantalet hålls på nuvarande nivå. - Hur vi ska göra med Källan är sedan ett problem för sig, som börjar bli akut.

För många äldre som ännu bor kvar i sitt eget hem fyller den dagverksamhet som staden ordnar en viktig funktion. Inom sektorns tjänstemannaledning har man föreslagit att den här dagverksamheten skulle börja skötas av de frivilliga som utbildats inom ramen för Kraft i åren-projektet.

Grundtrygghetsnämnden har i alla fall beslutat att ta upp saken till ny bedömning och det är bra. Många av dem som deltar i dagverksamheten har ett stort hjälpbehov, som bäst tillgodoses av professionella anställda. De frivilliga inom Kraft i åren är själva som regel pensionärer och de har utbildats uttryckligen för att hjälpa äldre att komma ut i friska luften. Vi ska slå vakt om den verksamheten och inte äventyra den genom att lasta över för stort ansvar på våra frivilligkrafter!

Inom bildningssektorn råder en viss osäkerhet inför nästa år i fråga om den förlängda läroplikten och hur den kommer att inverka på budgeten. Det är hur som helst en nyttig reform; ingen klarar sig i dagens samhälle med enbart grundskola.

En bra sak är också att vi äntligen i Hangö går in för att stärka tvåspråkigheten och siktar på att inleda språkduschverksamhet i lågstadierna. Tack vare debatten om hangöbyskolorna har tvåspråkigheten fått den uppmärksamhet den förtjänar.

Under de senaste åren har det av många olika orsaker varit svårt att få riktigt flyt i planläggningsarbetet och vi har många områden som väntar på sin detaljplan, inte minst Östra hamnen, som hamnat i skuggan av den sega bataljen på Fabriksudden.

Därför är det förvånande, att Casino-områdets färska plan på nytt dök upp i planläggningsprogrammet för nästa år. Vi lyckades få bort den ur programmet i stadsstyrelsen, men vi kommer säkert att rösta om saken också i kväll.

Det faktum att det här området är en del av den nationella stadsparken, som har en godkänd skötsel- och nyttjandeplan har av någon anledning helt förbigåtts av den högsta tjänstemannaledningen, när man talar om hotellbygge och annat.

Ett trist faktum i fråga om också den här budgeten är att det finns alltför lite medel för reparationer av stadens hus, gator och vatten- och avloppsledningar. Vi måste i alla fall se till att avhjälpa inneluftsproblemen som framkommer i skolor och andra byggnader.

Här skulle vi minsann haft bättre användning för den halva miljon, som i stället betalas för en olaglig och annars också förnuftsvidrig uppsägning för ett antal år sedan. Men i och för sig bra, att man nu förstår att det måste betalas...




 


Omstart

Som synes har den här politiska dagboken blivit försummad ett bra tag. De senaste åren har jag gjort mina politiska noteringar främst på min fb-sida facebook.com/birgran. I samband med det nu pågående välfärdsområdesvalet har jag i egenskap av kandidat fyllt i en hel del valkompasser, där man i bakgrundsuppgifterna kan meddela adresser till websidor och konton i sociala medier. Jag har tidigare haft en hemsida, men den lade jag ner efter förra riksdagsvalet. Men då jag nu blev tillfrågad om websidor, kom jag på att jag ju har kvar den här sorgligt försummade bloggen och att det här också är en websida, så jag skrev ut adressen hit. De texter som finns här ger ju i alla fall en bild av mitt politiska arbete under tidigare år. Jag kommer nu occkså att komplettera den här bloggen med några anföranden jag hållit under "coronatiden". När jag tittar tillbaka på mina gamla texter blir jag emellanåt riktigt imponerad av hur fiffigt jag någon gång fått till det. Sånt vill man ju spara, och bloggen är ett praktiskt sätt att göra det.

måndag 8 april 2019

Posten ska fram?

Jag har mina släktrötter i den öståländska skärgården, där mina förfäder var med i postroten och såg till att posten kom fram. Speciellt i menförestider, då isen vare sig bar eller brast, var det ett tufft jobb, där till och med livet kunde sättas på spel.

Dagens postjobb innebär inte på samma sätt risk för livet, men däremot har många postarbetare blivit av med jobbet eller fått lönen sänkt och arbetsvillkoren i övrigt försämrade.

Det att samhället digitaliserats innebär naturligtvis, att posten måste ställa om sin verksamhet på många sätt. Det innebär i alla fall inte, att posten inte längre skulle ha ett ansvar för att se till att brevposten går fram i rimlig tid eller att man inte skulle behöva vara en bra arbetsgivare.

Inte minst personer med små inkomster är väldigt beroende av att breven kommer fram, när de ska. Det kan handla om myndigheters beslut om förmåner eller avgifter eller begäran om nya uppgifter. Det handlar om räkningar som borde komma fram i tid för att man ska ha en möjlighet av att klara av dem. Det är viktigt i sig, men speciellt i dessa tider, när räkningar så snabbt sätts iväg till olika indrivningsfirmor, som ökar på räkningens storlek.

Det är redan många år sedan jag själv började uppleva situationen sådan, att om jag har ett mycket viktigt brev att skicka, så borde jag egentligen fara med det själv för att vara säker på att det går fram. I praktiken började jag skicka de här breven som express. De blev i något skede billigare och man kan följa upp deras resa till adressaten via nätet. Nu har jag fått märka att man inte kan lita på det heller.

Jag skickade ett viktigt brev som express till Kyrkslätt. Uppföljningen på nätet visade, att brevet överlämnats till adressaten följande dag. Men adressaten hade inte fått brevet. Både hen och jag gick sedan an med posten på varsitt håll och efter en vecka blev jag uppringd om att brevet nu satts i mottagarens postlåda, där det sedan faktiskt också fanns.

Och vad gör de som nu ansvarar för posten för att åtgärda problemen. Jo, man säger upp personal, utlokaliserar delar av verksamheten till andra bolag med sämre löner och andra arbetsvillkor, tar in hyrd arbetskraft och utlokaliserar till och med några uppgifter till Estland. Och samtidigt höjer man VD:s lön, så att den uppgår till nästan en miljon i året!

Det här är väldigt beskrivande för hur de som nu makten haver ser på skötseln av de gemensamma angelägenheterna. Det viktiga tycks vara, att någon kan göra vinst på dem. Hur själva jobbet blir skött, och huruvida de som sköter jobbet har en möjlighet att leva på sin lön, tycks vara en bisak. Om ens det.






fredag 22 februari 2019

Det lönar sig att återställa välfärdsstaten

Samlingspartiets riksdagsvalskandidat Miikka Soivio lovprisade välfärdsstaten på svenska i Västra Nyland, så jag svarade naturligtvis där också. Här min insändare i VN, som pulicerades 19.2.

”Den nordiska välfärdsstaten är globalt sett en otrolig framgångshistoria” inleder Miikka Soivio sin insändare (VN 8.2).

Det håller jag med om. Därför blir jag arg över att välfärdsstaten har låtits förvittra så mycket under de senaste decennierna.

Utbildningen är ett bra exempel. Det har gjorts ordentliga nedskärningar i utbildningen också under den här regeringsperioden, trots de utbildningslöften som i samband med senaste val gavs också av de samlingspartistiska politikerna. Studiestödet har också skurits ned, vilket gör det svårare speciellt för unga som vuxit upp i fattiga familjer att fortsätta studierna efter grundskolan. Av ungdomarna under 25 år är nu 15 procent utan examen från andra stadiet.

Fattigdomen är tyvärr inget marginellt fenomen i dagens Finland, utan makthavarna har sedan den ekonomiska nedgången på 1990-talet låtit den växa och frodas. Jag tycker verkligen inte att ett land, där över tio procent av befolkningen är fattig, kan kallas välfärdsstat!

Och samtidigt som de fattiga blivit ännu fattigare bl.a. på grund av uteblivna indexjusteringar, har de rika blivit ännu rikare. Den i många olika avseenden växande ojämlikheten är Finlands största problem i detta nu. Ojämlikheten har långa skuggor, såväl i enskilda mänskors liv som för hela det finländska samhället.

Men genom att minska skillnaderna i fråga om inkomster, utbildning, hälsa mm. kan vi i stället få till stånd ett Finland som är tryggare och hälsosammare för alla. Låt oss alltså återställa välfärdsstaten.

fredag 8 februari 2019

Hyvinvointivaltio kannattaisi kyllä palauttaa

Kun kokoomuspolitikko julistaa, että hyvinvointivaltio on menestystarina eikä sitä sovi rapauttaa, ei voi olla reagoimatta. Tässä vastaukseni Soivion julistukseen. Kirjoitukseni oli Eteleä-Uusimaassa 7.2.

”Pohjoismainen hyvinvointivaltio on maailmanlaajuisesti uskomaton menestystarina” aloittaa kokoomuksen eduskuntavaaliehdokas Miikka Soivio yleisön osaston kirjoituksensa (EU 31.1.).

Tästä olen samaa mieltä. Sen takia minua suututtaakin, että tätä hyvinvointivaltiota on rapautettu niin paljon viime vuosikymmenten aikana.

Koulutus käy hyvästä esimerkistä. Koulutuksesta on leikattu reippaasti tälläkin hallituskaudella, kokoomuspoliitikkojenkin viime vaalien alla antamista koulutuslupauksista huolimatta. Opintotukea on myös leikattu, mikä vaikeuttaa varsinkin köyhissä perheissä kasvaneiden nuorten jatko-opintoja peruskoulun jälkeen. Alle 25-vuotiaista nuorista noin 15 prosenttia on nyt vailla toisen asteen tutkintoa.

Eikä köyhyys valitettavasti ole mikään marginaalinen ongelma tämän päivän Suomessa, vaan valtaa pitävät ovat 1990-luvun lamasta lähtien antaneet sen kasvaa ja rehottaa. Minusta maata, jossa toistakymmentä prosenttia väestöstä on köyhää, ei todellakaan voi sano hyvinvointivaltioksi!

Ja samalla kuin köyhät mm. indeksijäädytysten takia monesti ovat köyhtyneet vielä lisää, ovat rikkaimmat taas rikastuneet. Tämä monessa suhteessa kasvava eriarvoisuus on Suomen suurin ongelma tällä hetkellä. Eriarvoisuudella on pitkät varjot sekä yksittäisten ihmisten että koko suomalaisen yhteiskunnan elämässä.

Mutta kaventamalla tulo-, koulutus-, terveys- y.m. eroja voimme sen sijaan saada aikaan kaikille turvallisemman ja terveellisemmän Suomen. Palauttakaamme siis hyvinvointivaltio!

onsdag 12 december 2018

Ryhmäpuheenvuro Hangon kaupungin talousarviosta 11.12.18


Vid fullmäktiges budgetmöte i går höll jag Vänsterns gruppanförande. För ovanlighetens skull höll jag det enbart på finska. Här kommer det:

Talousarviokäsittelyssä oli tänä vuonna vähän erikoisia liikkeitä. Talousarvio-ohjeiden mukaan laaditussa budjetissa oli kerta kaikkiaan liikaa menoja tuloihin nähden, joten lautakuntia pyydettiin tekemään uudet esitykset tämän vuoden menotason pohjalta.

Tästä sektorit selvisivät sinänsä ihaltavalla tavalla. Huolta jää kuitenkin budjetin realistisuudesta. Tämä koskee varsinkin vanhustenhuoltoa. Budjettikirjasta ilmenee, että siitä huolimatta että vanhusten määrä kasvaa, tarkoitus on vähentää sekä tehostetun palveluasumisen paikkoja että kotihoidon asiakasmääriä.

Hangossa ei ole aikaisemmin laihdutettu prosenttimääriä valtakunnallisten ohjeiden mukaisesti, minkä verran vanhuksia pitäisi olla missäkin palvelussa; tehostetussa palveluasumisessa ja kotihoidossa. Ehkä juuri sen takia olemme täällä viime vuoteen saakka selvitty ilman jatkuvaa katastrofitilannetta. Kiitos tästä kuuluu tietysti myös kaikille työlleen antautuneille työntekijöille.

Suomessa kuitenkin tunnetusti ja tutkitusti on vähemmän henkilökuntaa vanhustenhuollossa kuin muissa pohjoismaissa. Tämä koskee varsinkin kotihoitoa.
Vasemmiston valtuustoryhmä haluaa korostaa, että talousarviokuri ei saa olla niin pyhä, että vanhuksia sen takia jätetään heitteille, niinkuin voi käydä jos tätä budjettia noudatetaan väkisin.

Emme kuitenkaan tee mitään muutosehdotusta talousarvioon, koska tarve ei ole aivan helposti hahmoteltavissa, mutta edellytämme, että lautakunta palaa asiaan, kun tarvetta on.

Valtion rooli on tärkeää niin vanhustenhuollon kuin koko kuntatalouden suhteen. Valitettavasti nykyisen hallituksen fokus on kuitenkin ollut enemmän veroalennuksissa ja palvelujen yksityistämisessä kuin julkisen sektorin vahvistamisessa.

Valtion rooli on vahva myös mitä tulee työllistämiseen. Valitettavasti siinä suunnassa on nykyään keskitytty antamaan sanktioita työttömille. Olen melko varma siitä, että jos sen sijaan satsattaisiin vaikkapa kunnon perustuloon, se voisi saada monta pientä ihmettä aikaan Hangossakin, kun sanktioiden sijaan lisättäisiin työmarkkinatuella elävien turvallisuutta ja mahdollisuuksia päästä elämässään eteenpäin.

Hangossa joudumme nyt kuitenkin pärjäämään niillä eväilä mitä on. Tämä tarkoittaa sitä, että meidän pitää tehdä kiinteää yhteistyötä yli kaikkien sektorirajojen työttömyyden ja niin sanottujen sakkomaksujen vähentämiseksi.

Muutenkin tarvitsemme hyvää dialogia niin sektoreiden sisällä kuin välillä eikä vähiten viranhaltijajohdon ja luottamushenkilöiden välillä. Parantakaamme sitä!

torsdag 25 oktober 2018

Aurorahemmet


När jag i morse fick besked om att Aurorahemmets styrelse beslutat upphöra med serviceboendeverksamheten vid Aurorahemmet i Hangö kände jag stor sorg, besvikelse och ilska.

Besvikelsen gällde också mej själv och det faktum att jag inte fick till ett bra motförslag vid stadsstyrelsens möte i måndags. Det skulle inte gått igenom, men åtminstone hade jag på det sättet fått min syn på saken dokumenterad i protokollet.

Ärendet i stadsstyrelsen gällde Aurorahemmets ansökan om bidrag för ett projekt, där man i samarbete med staden skulle utveckla Aurorahemmet till en plats för sådana äldre, som inte klarar sig med vanlig hemvård och ändå inte är i behov av plats på ett resurserat serviceboende.

Saken var aktuell redan i fjol. Det bidrag på 80 000 euro, som stadsstyrelsen föreslog för stadsfullmäktige, förvandlades i fullmäktige till ett lån på ett år efter en tämligen jämn omröstning. Det lånet ville man från Auroras sida nu få omvandlat till bidrag eller förlängt. Dessutom anhöll man om att staden för innevarande år skulle ersätta Aurorahemmet med 7050 euro per boende för dem som fått sin vård på Aurora och därmed inte belastat stadens hemvård.

Denna anhållan togs upp till behandling i stadsstyrelsen första gången 1.10. Då var deras styrelseordförande med på mötet och presenterade projektet. Diskussionen efteråt gick i en positiv anda. Stadsdirektören föreslog i alla fall bordläggning, eftersom han ville att vi skulle få höra också vad social- och hälsovårdens och äldreomsorgens ledande tjänsteinnehavare har att säga om saken.

Jag borde kanske ha anat ugglor i mossen redan då. Och varför i all världen kunde de inte vara på plats samtidigt som Auroras representanter?!

Vid måndagens fortsatta behandling hade stadsdirektören ännu inte kommit med något beslutsförslag. Men grundtrygghetsdirektören lade fram sin syn på Aurora-projektet och förhöll sig mycket negativ. Från stadens äldreomsorg har man velat att Aurorahemmet inte har någon som helst personal på natten, utan att de boende som behöver hjälp under natten i stället skulle kunna vända sig till hemvården.

Det är i och för sig inget dåligt förslag. Kruxet är bara den stora krisen inom stadens hemvård med bristande personalresurser mm som följd. På natten har det varit bara en hemvårdare i jobb och antalet ställen att besöka har kunnat överstiga 20. Då är det ju inte särskilt överraskande att man för Aurorahemmets del inte varit beredd att helt slopa sin nattpersonal i nuläget, då en del av de boende faktiskt börjar vara i det skicket att de är i behov av ett resurserat serviceboende.

Det är inget nytt att ledningen inom stadens social- och hälsovård förhåller sig negativt till Aurorahemmet, det nya i måndags var att man meddelade sin beredskap att ta hand om dem som beöver en ny plats att vara på, ifall Aurorahemmet läggs ner. Det meddelades också att största delen av de några som ännu bor kvar på Aurora har ansökt om plats på resurserat serviceboende inom staden och ett par av dem har redan beviljats en plats, även om den ännu inte finns för dem att tillgå i praktiken.

Redan ett bra tag har det varit svårt för Aurorahemmet att få nya boare, det har tyvärr varit en naturlig följd av det osäkra läget i fråga om den fortsatta verksamheten. Nu vid mötet fick jag en stark känsla av att man från stadens sida nu dessutom gått in för att tömma Aurorahemmet.

Diskussionen som följde präglades nu av en helt annan ton än vid det föregående mötet. Inställningen till Aurora var allmänt mycket njuggare. När stadsdirektören äntligen kom med sitt förslag gick det ut på att lånetiden för det i fjol beviljade lånet förlängs med ett år och därtill uttrycktes en önskan om att tillsammans med stiftelsen utveckla verksamheten för att möjliggöra en fortsättning för Aurorahemmet under nya former. Det blev också stadsstyrelsens beslut.

I går kväll möttes alltså styrelsen för Aurorahemmet och beslöt att avsluta verksamheten. Jag har stor förståelse för deras beslut, men är sorgsen över att det gick så här.

Aurorahemmet fick sin början med ett testamente och har i decennier drivits av en icke vinstdrivande stiftelse. Länge var avgifterna så låga, att det inte behövdes någon väldigt stor pension för att klara av dem. Hangö stads socialnämnd beviljade också ett månatligt bidrag. Det var efter omfattande reparationer på huset (installering av hiss mm.) som avgifterna måste höjas rejält, vilket gjorde att en vanlig pension inte längre räckte till för att betala dem.

Stadens understöd till Aurora avslutades år 2016 med motiveringen att det var lagstridigt att understöda en privat aktör. Vad jag förstått är det dock inte lagstridigt att understöda en icke vinstdrivande organisation inom social- och hälsovården, men det bör skötas på ett sätt som gör det möjligt för alla som har sådan verksamhet i kommunen kan ansöka om bidragen. Aurorahemmet fungerade vid den tiden som resurserat serviceboende, och då staden hade en upphandling om det resurserade serviceboendet på kommande, meddelade man sin villighet att delta i upphandlingen. Eftersom såväl deras priser som service var konkurrenskraftiga skulle de haft goda möjligheter att klara sig i konkurrensen. Men staden valde att lägga upp kriterierna så att Aurorahemmet inte kunde delta.

Det här ledde av förståeliga skäl till en mer eller mindre konstant kris för Aurorahemmets del. Staden har kommit med en del krishjälp och fattat beslut om ett samarbetsprojekt mellan staden och Aurorahemmet för att ändra det till ett hemvårdsbaserat serviceboende. Något verkligt samarbete på jämlika premisser verkar det i alla fall inte ha varit fråga om utan snarare diktat från stadens tjänstemäns sida.

Jag tycker det är helt galet att man inte tagit till vara den resurs som Aurorahemmet kunnat vara för äldreomsorgen i Hangö! Mycket verkar vara galet också i fråga om stadens egen äldreomsorg, speciellt hemvården har varit i kris det senaste året. Det kan i och för sig sägas om många kommuner i Finland, där hemvården överlag har mindre resurser än i övriga nordiska länder. Men det gör inte Hangös problem mindre verkliga. Extra problematiskt är att äldreomsorgens ledning tyvärr verkar vara mera en del av problemet än av lösningen.