måndag 14 juni 2010

Förvånande?

I helgen hölls hela tre partikongresser och alla tycks ha debatterat svenskans ställning i något avseende.

Att samlingspartiets kongress röstade genom en motion om att slopa den obligatoriska undervisningen i svenska tycks ha överraskat SFP-kretsarna.

Själv upplever jag snarare att beslutet är helt i linje med samlingspartiets politik i stort: business framför allt! Man lägger snäva nyttoaspekter på allt, inklusive socialpolitiken och flyktingpolitiken,så varför skulle inte samma gälla för synen på svenskan?

I dagens globala kapitalism är kunskaper i svenska säkert inte samma garanti för framgång som de var någon gång tidigare. Och om man nu har den egna nyttan som främsta rättesnöre, så är det väl egentligen inte så konstigt att man vill frigöra sig från gammalmodigheter som upplevs som onödiga hinder på vägen till framgång...

Det som däremot förvånar mig är att man inom SFP inte alls tycks se att den allmänna politik man i fråga om ekonomi och samhälle bedriver i regeringen tillsammans med samlingspartiet faktiskt bäddar för att svenskan hamnar på undantag. SFP slår larm bara när svenska intressen kommer i kläm, men inte annars(fast i viss utsträckning också i fråga om invandringspolitiken, det ska medges). Men när arbetslösa och andra fattiga utsätts för en behandling som näst intill fråntar dem mänskovärdet, då reagerar inte SFP.

Svenskans ställning är viktig för oss, men för att den ska kunna tryggas behövs nog en helt annan regeringspolitik än den vi har i dag, en politik som syftar till social rättvisa överlag!