söndag 7 februari 2016

Kortsiktig avgiftspolitik

Social- och hälsovårdsavgifterna har på sistone diskuterats mera än på länge. Det gäller såväl Hangö som många andra kommuner. Det har att göra med att SSS-regeringen gjorde en chockhöjning av de maximiavgifter som kommunerna tillåts att debitera, 30 procent. Tidigare år har höjningarna av maximiavgifterna i förordningen närmast inneburit indexjusteringar.

I Hangö nöjde sig grundtrygghetsnämnden efter omröstning med indexjusteringar också nu. Men stadsdirektören tog ärendet till stadsstyrelsen, där omröstningen tyvärr resulterade i maximalt avgiftsuttag. Om det stod det i alla fall ingenting i den Hangötidning som utkom någon dag efter mötet. Jag skrev därför insändaren nedan, den publicerades 4.2. Saken förtjänar faktiskt uppmärksamhet och en ordentlig diskussion.


"Hälsoskillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper i Finland är oroande stora. För att de ska kunna minskas måste alla medborgare tryggas en jämlik tillgång till hälsovård, oberoende av social ställning. En viktig sak i det sammanhanget är att se till att kostnaderna för vården inte blir oöverkomliga för dem med små inkomster.

Patientavgifterna i Finland har i alla fall länge hört till de högre inom EU. Och i år har regeringen sett till att de höjts ytterligare, bl.a. i form av drastiskt höjda självrisker för Fpa:s ersättningar för resor och mediciner. Hangö stad bidrog för sin del i samband med budgeten för i år genom att införa en avgift för besök till sjukskötare på hvc. Mitt förslag om att skippa avgiften förlorade med rösterna 14-21.

Och vid senaste stadsstyrelsemöte beslöts ytterligare om rejält tilltagna höjningar av hvc-avgifterna. Regeringen i Helsingfors, som genom förordning fastställer maximibelopp för de hvc-avgifter kommunerna får debitera, hade inför det här året förutom indexförhöjning dragit till med en maximihöjning på c. 30 procent.

Grundtrygghetsnämnden hade efter omröstning beslutat hålla sig till indexförhöjningen, men stadsdirektören tog ärendet till stadsstyrelsen och föreslog den maximala höjningen. Mitt förslag om att vi inte ändrar nämndens beslut fick understöd bara av socialdemokraterna och förlorade alltså i omröstningen.

Så höjdes till exempel avgiften för ett läkarbesök från 16,10 till 20, 90. För många kan det förefalla som en struntsumma, men för personer med små inkomster kan det vara fråga om en så pass kännbar utgift att man låter bli att söka läkare.

En hel del av dem med små inkomster är berättigade till utkomststöd, och där beaktas också hvc-avgifterna. Alla småinkomsttagare är i alla fall inte berättigade till utkomststöd, och alla söker det inte, även om de kanske skulle ha rätt till det. Utkomststödet är en mycket byråkratisk och krånglig stödform, som till exempel många pensionärer drar sig för att söka.

Allteftersom de progressiva skatterna ersätts med jämnstora avgifter för bruk av tjänsterna, urholkas välfärdsstaten och ger rum för växande klasskillnader. Det finns de som verkligen vill ha det så, men det finns forskning som visar att jämlika samhällen är bäst för alla. Själv vill jag definitivt inte ha ett Hangö, där man klämmer åt dem som är fattiga och sjuka. Och enligt min bedömning är den här avgiftspolitiken inte ens kommunalekonomiskt lönsam i längden."






Lyhytnäköinen maksuploitiikka

Monessa kunnassa on viime aikoina keskusteltu ja myös äänestelty vilkkaasti sosiaali- ja terveydenhuollon maksuista, lähinnä terveyskeskusmaksuista. Se johtuu siitä, että SSS-hallitus joulukuussa korotti asetuksella vahvistettavat maksimimaksut 30 prosentilla. Aikaisemmin asetuksen tarjoamat maksujen korottamismahdollisuudet ovat vastanneet lähinnä indeksiskorotuksia, mutta tämä oli jotain aivan muuta.

Hangossa perusturvalautakunta päätti äänestyksen jälkeen pitäytyä indeksikorotuksessa tämänkin kerran. Kaupunginjohtaja käytti kuitenkin otto-oikeuttaan ja vei asian kaupunginhallituksen käsittelyyn, missä maksimikorotusten kannattajat valitettavasti olivat voitolla. Kokousta seuraavassa Hangonlehdessä asiasta ei lukenut sanaakaan, joten kirjoitin alla olevan yleisön osaston kirjoituksen, joka julkaistiin 4.2.


"Eri sosioekonomisten ryhmien väliset terveyserot ovat Suomessa huolestuttavan suuria. Jotta ne voitaisiin vähentää, kaikille kansalaisille täytyy turvata yhdenvertainen terveyspalvelujen saatavuus. Siinä yhteydessä on pidettä huolta siitäkin, että hoitomaksut eivät ole pienituloisille liian suuria.

Potilasmaksut Suomessa ovat kuitenkin kauan kuuluneet EU:n korkeimpiin. Ja tänä vuonna hallitus on pitänyt huolta siitä, että niitä on korotettu vielä lisää. Esim. Kelan matka- ja lääkekorvausten omavastuuosuuksia on korotettu rajusti. Hangon kaupunki osallistui osaltaan korotuksiin tämän vuoden talousarvion yhteydessä tekemällä käynnit terveyskeskuksen sairaanhoitajan luona maksullisiksi. Ehdotukseni siitä, että maksua ei oteta käyttöön, hävisi äänestyksessä 14-21.

Ja viime kaupunginhallituksen kokouksessa päätettiin sen lisäksi terveyskeskusmaksujen merkittävistä korotuksista. Maan hallitus, joka asetuksella määrää minkäsuuruisia terveyskeskusmaksuja kunnat saavat enintään periä, oli tälle vuodelle indeksikorotuksen lisäksi päättänyt tarjota kunnille mahdollisuuden korottaa maksuja n. 30 prosenttia.

Perusturvalautakunta oli äänestyksen jälkeen päättänyt tyytyä indeksikorotukseen, mutta kaupunginjohtaja otti asian kaupunginhallituksen käsiteltäväksi ja ehdotti maksimikorotusta. Ehdotustani siitä, ettei lautakunnan päätöstä muuteta, sai kannatusta ainoastaan demareilta, joten se ei mennyt läpi.

Näin ollen esimerkiksi lääkärissäkäynnin maksu nostettiin 16,10 eurosta 20,90 euroon. Tämä voi monen mielestä tuntua mitättömältä maksulta, mutta pienituloiselle tämä kuitenkin voi olla sen verran tuntuva maksu, että käynti jää tekemättä.

Moni pienituloinen on oikeutettu toimeentulotukeen, ja siinä otetaan myös terveyskeskusmaksut huomioon. Kaikilla, joilla on pienet tulot, ei kuitenkaan ole oikeutta toimeentulotuken, eivätkä kaikki sitä hae, vaikka siihen olisi oikeutta. Toimeentulotuki on hyvin byrokraattinen ja hankala tukimuoto, jota esimerkiksi monet eläkeläiset jättävät hakematta.

Kun progressiivisia veroja vähitellen korvataan tasasuurilla palvelumaksuilla, hyvinvointivaltio vesittyy ja antaa tilaa kasvaville luokkaeroille. Jotkut haluavat tällaista kehitystä, mutta tutkimus on osoittanut, että tasa-arvoiset yhteiskunnat ovat kaikille parempia. Itse en todellakaan halua sellaista Hankoa, jossa köyhien ja kipeiden elämästä tehdään entistä vaikeampaa. Ja minun arvioni mukaan, tällainen maksupolitiikka ei myöskään ole edes kunnallistaloudellisesti kannattava pidemmällä tähtäimellä"