måndag 8 april 2019

Posten ska fram?

Jag har mina släktrötter i den öståländska skärgården, där mina förfäder var med i postroten och såg till att posten kom fram. Speciellt i menförestider, då isen vare sig bar eller brast, var det ett tufft jobb, där till och med livet kunde sättas på spel.

Dagens postjobb innebär inte på samma sätt risk för livet, men däremot har många postarbetare blivit av med jobbet eller fått lönen sänkt och arbetsvillkoren i övrigt försämrade.

Det att samhället digitaliserats innebär naturligtvis, att posten måste ställa om sin verksamhet på många sätt. Det innebär i alla fall inte, att posten inte längre skulle ha ett ansvar för att se till att brevposten går fram i rimlig tid eller att man inte skulle behöva vara en bra arbetsgivare.

Inte minst personer med små inkomster är väldigt beroende av att breven kommer fram, när de ska. Det kan handla om myndigheters beslut om förmåner eller avgifter eller begäran om nya uppgifter. Det handlar om räkningar som borde komma fram i tid för att man ska ha en möjlighet av att klara av dem. Det är viktigt i sig, men speciellt i dessa tider, när räkningar så snabbt sätts iväg till olika indrivningsfirmor, som ökar på räkningens storlek.

Det är redan många år sedan jag själv började uppleva situationen sådan, att om jag har ett mycket viktigt brev att skicka, så borde jag egentligen fara med det själv för att vara säker på att det går fram. I praktiken började jag skicka de här breven som express. De blev i något skede billigare och man kan följa upp deras resa till adressaten via nätet. Nu har jag fått märka att man inte kan lita på det heller.

Jag skickade ett viktigt brev som express till Kyrkslätt. Uppföljningen på nätet visade, att brevet överlämnats till adressaten följande dag. Men adressaten hade inte fått brevet. Både hen och jag gick sedan an med posten på varsitt håll och efter en vecka blev jag uppringd om att brevet nu satts i mottagarens postlåda, där det sedan faktiskt också fanns.

Och vad gör de som nu ansvarar för posten för att åtgärda problemen. Jo, man säger upp personal, utlokaliserar delar av verksamheten till andra bolag med sämre löner och andra arbetsvillkor, tar in hyrd arbetskraft och utlokaliserar till och med några uppgifter till Estland. Och samtidigt höjer man VD:s lön, så att den uppgår till nästan en miljon i året!

Det här är väldigt beskrivande för hur de som nu makten haver ser på skötseln av de gemensamma angelägenheterna. Det viktiga tycks vara, att någon kan göra vinst på dem. Hur själva jobbet blir skött, och huruvida de som sköter jobbet har en möjlighet att leva på sin lön, tycks vara en bisak. Om ens det.