måndag 22 februari 2010

Pienituloisia elatusvelvollisia kyykytetään

Tänään Hesarissa oli yleisön osaston kirjoitukseni elatusvelvollisten kyykyttämisestä:

"Kun elatustuki viime keväänä siirrettiin Kelaan, lainsäädäntöä piti tietysti muuttaa. Sanottiin, että kyseessä ovat tuen siirtoon liittyvät teknisiset muutokset. Hämmästykseni oli suuri, kun huomasin, että lain saattaminen "Kela-kuntoon" sittenkin oli tuonut mukaansa sisällöllisiä muutoksia, joilla voi olla pitkälle meneviä seurauksia.

Kysymys on elatusvelvollisen maksukyvyttömyyden määrittelemisestä. Niin aikaisemmassa kuin nykyisessäkin laissa on säädetty, että takautumissaatava on jätettävä perimättä siltä osin kuin elatusavun maksamatta jättäminen on johtunut elatusvelvollisen maksukyvyttömyydestä.

Siinä missä aikaisempi laki jätti kunnan sosiaalilautakunnan harkintaan, voitiinko elatusvelvollista pitää maksukyvyttömänä, nykyinen laki on kovin kaavamainen ja tyly. Sen mukaan "elatusvelvollista pidetään maksukyvyttömänä, jos hänen tulonsa ovat työkyvyttömyydestä, työttömyydestä tai muusta elatusvelvollisesta riippumattomasta syystä elatusavun maksamisen laiminlyönnin ajankohtana olleet enintän 1000 euroa kuukaudessa. Tulorajaa korotetaan 250 eurolla jokaista elatusvelvollisen huollettavan olevaa alle 18-vuotiasta lasta kohti lukuun ottamatta lasta, jolle elatustuki on myönnetty."

Siis 1000 euroa! Sillä pitää siis pystyä maksamaan vuokran (pääkaupunkiseudullakin), lasten tapaamiskulut ja kaikki muut jokapäiväiset menot ja vielä elatusapua!

Tämä tietysti helpottaa Kelan laskelmien tekoa, mutta elatusvelvollisten laskutehtävästä se kyllä yleensä tekee mahdottoman."

Kyllä me elämme julmaa aikaa, kun tuollainenkin lakipykälä hyväksytään ilman sen kummempaa keskustelua!

Koska laki on suhteellisen uusi - se ei ole vuottakaan vielä ollut voimassa - kovin moni elatusvelvollinen ei varmaan vielä ole kerinnyt päätään siihen lyömään. Takautumissaatavan perimättä jättämistä on nimittäin aikaisemmin yleensä haettu vuodeksi kerrallaan. Mutta näinä työttömyyden aikoina moni elatusvelvollinen tulee pian joutumaan kohtuuttomaan tilanteeseen, ellei tuota lainkohtaa muuteta.

söndag 14 februari 2010

Hyresgästerna kan man strunta i?

Under veckan som gick tog grundtrygghetsnämnden i Hangö ställning till framtiden för stadens hyreshus. Av de tre alternativ som husbolaget lagt fram för stadsstyrelsen stannade nämnden för att bolagets alla fastigheter skulle säljas till Kommunbostäder. Av de övriga alternativen avfärdades förslaget om att fem av de bästa husen skulle säljas som dumt (vilket det ju var), medan förslaget att staden skulle föra in mera pengar i bolaget ansågs vara orealistiskt. Håller man sig till de givna alternativen återstår altså Kommunbostäder.

Det som gjorde mej både förvånad och förargad, upprörd och sorgsen, var att grundtrygghetsnämnden i sitt utlåtande inte ens på minsta lilla sätt berörde vad försäljningen av bostäderna skulle innebära för hyresgästerna. Och det ska föreställa grundtrygghetsnämnd! Vilken annan grupp i samhället skulle man behandla på samma sätt?

Jag vet att vår representant i nämnden nog försökte föra fram hyresgästernas perspektiv, men eftersom ingen annan visade något som helst intresse för saken, så avstod hon från vidare förslag.

Själv har jag i jobbet fått höra mycket negativt om Kommunbostäder från såväl hyresgäster som socialarbetare i kommuner som överlåtit sina hyreshus till den hungrigt expanderande firman. När jag märkte att man försöker få Kommunbostäder också till Hangö, kontaktade jag mänskor som hade erfarenhet av bolaget på olika håll i landet; hyresgäster, anställda inom social- och hälsovården, förtroendevalda. Ingen gav kommunbostäder något gott betyg.

Hyrorna är höga och hyresindrivningen oskäligt sträng. Hyran ska betalas den andra i månaden, och klarar man inte det, går saken vidare till Intrum Justitia redan den 15. För något år sedan tog man visserligen i bruk en möjlighet för hyresgästerna att flytta fram hyresbetalningsdagen, ifall till exempel pensionen utbetalas senare i månaden. Tyvärr gjordes också den här möjligheten till en så invecklad och rigid tillställning, att den inte blev en riktig hjälp för dem med små inkomster och kanske också varierande utbetalningsdagar (som till exempel arbetslöshetsdagpengen, som inte kommer regelbundet på ett visst datum varje månad utan varierar av många olika orsaker). Och desutom ska det betalas förseningsränta för tiden mellan den den andra och den framflyttade betalningsdagen!

För den som vill finns de här direktiven att läsa på Kommunbostäders hemsida www.kunta-asunnot.fi . Sidan är enspråkigt finsk, men direktiven om hyresbetalning finns faktiskt på svenska också på hemsidan. Men i övrigt är framtoningen mycket finsk, och på hyresreskontran som finns i Rovaniemi håller man sig inte med någon svensk service.

Kommunbostäder använder sig naturligtvis av hyresgarantier, och storleken lär variera beroende hur lockande eller motbjudande som hyresgäst den presumtiva bostadssökanden ter sig. På flera håll hade man upplevt att hyresgarantierna missbrukas av bolaget. Det kan exempelvis gå till så att när en hyresgäst som hör till dem som har svårt att stå på sej i sammanhanget står i beråd att flytta in i en bostad i dåligt skick, så heter det att det inte finns pengar till reparationer. När så den här hyresgästen flyttar ut, tas sedan hyresgarantin i bruk för att reparera bostaden. Eftersom ingen regelrätt inspektion av bostaden gjorts före inflyttningen, och det inte finns några papper på i hurdant skick den då befann sig, så kan hyresgästen inte bevisa nånting....

Men all den här informationen om hur det funkar i praktiken och allt missnöje, det syns och hörs inte i offentligheten. Det är symptomatiskt, att näs Västis skrev om Kommunbostäder häromveckan, så hade man nog intervjuat stadskamrererna, men inte hyresgästerna. Det kommunalekonomiska perspektivet blir det förhärskande, och ur det perspektivet är det säkert bekvämt och bra att bli av med de problematiska bostäderna. Men stadens hyresbostäder finns väl i alla fall till för att trygga tillgång till bostad och skapliga boendeförhållanden för alla kommuninvånare, också för dem som av olika orsaker inte hänger med i marknadssvängarna. Eller?

Så om man som enda lösning på det lokala hyrehusbolagets dilemma ser en överlåtelse av hela rasket åt Kommunbostäder, så borde man väl åtminstone försöka förhandla fram skapliga villkor också med tanke hyresgästerna! Jag inbillar mej inte att det är lätt, men om ingen kommun någonsin försöker så blir det ju definitivt aldrig någon ändring!

Sista ordet är tack och lov ännu inte sagt i den här affären. Ärendet har inte överhuvudtaget behandlats i stadsstyrelsen. Nu gäller det att jobba hårt och bra för att få till stånd en så vettig lösning som möjligt!