söndag 14 november 2010

Det blev ingen social kredit

Bland alla de ärenden som fanns på stadsfullmäktiges lista i veckan har jag behov av att lyfta fram ett.

Det handlar om den motion om social kredit som kristligas Kari Leino gjorde våren 2009 och som nu varit på en extra utlåtanderunda, innan den kom till fullmäktige.

Då grundtrygghetsnämnden konstaterat att ibruktagandet av social kreditgivning i Hangö kräver mera resurser än man nu har tillgång till, föreslog jag i stadsstyrelsen att man skulle undersöka möjligheterna att ordna verksamheten på regional bas. Den gången lyckades jag faktiskt få hela stadsstyrelsen med mej, och det blev remiss för ny beredning.

Grundtrygghetssektorn överlät utredningen på Socialkompetens, som gjorde en förfrågan till kommunerna inom sitt verksamhetsområde. Jag lyckades inte få tag på den person som gjort utredningen, och texten i föredragningslistan är mycket kort och summarisk, men intrycket är nog att utredningen gjorts mycket pro forma, utan att någon på allvar försökt utreda om det skulle finnas förutsättningar att få igång social kreditgivning i den här regionen.

Jag gissar att det handlar om att man överlag inom grundtrygghetssekktorn inom kommunerna upplever att man jobbar på gränsen till sin prestationsförmåga - mera uppgifter och mindre pengar på grund av laman och staten - och därför inte klarar av nya uppdrag. Och då kan det naturligtvis inte lyckas.

Men jag är fortfarande av den åsikten, att social kreditgivning skulle fylla ett behov också i de västnyländska kommunerna. Det kunde till exempel vara ett utmärkt sätt för mänskor som blivit arbetslösa att få sina dyra kortkrediter bortbetalda med en kredit som har villkor de kan klara av.

I och för sig kan också det förebyggande utkomststödet användas för att förebygga skuldproblem. Det hänvisar också grundtrygghetsnämnden till i sin behandling av ärendet. Och det är inte första gången jag hör argumentet, att förebyggande utkomststöd fyller samma uppgift som social kredit, men är mycket billigare och lättare att använda.

Javisst. Men för att det ska fungera krävs det, att man faktiskt använder det också! Och det är inte bara i Hangö man har varit dålig på det. I jobbet har jag märkt, att det inte är ovanligt att socialarbetare och förmånshandläggare inte ens kartlägger vilka andra utgifter mänskor har än dem som utan vidare beaktas i utkomststödsberäkningen, och ännu mindre försöker hjälpa mänskor att hitta lösningar på hur de ska klara av sin ekonomi i praktiken.

Nu gäller det då att komma upp till bevis i fråga om det förebyggande utkomststödet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar