Svenskans ställning har debatterats livligt allt sedan "pakkoruotsi-diskussionen" i TV 2 för en månad sedan. Jag följde inte TV-diskussionen själv, och efter det jag sedan läste och hörde om den kändes det som ett slöseri med tid att gå in på Arenan och kolla upp den. Det verkade mest vara gammal burkmat.
Jag hade i alla fall behov av att delta i den diskussion som följde efteråt i Hbl och skrev en insändare. Igen en gång hann jag tänka att min insändare inte publiceras, men i dag kom den in. Så här skrev jag, i egenskap av ordförande för Vänsterförbundets landsstyrelse:
"Svenskans ställning har diskuterats flitigt på sistone. Diskussionen har mestadels förts som om svenskan i det här landet skulle vara något som kan behandlas helt skilt från samhällsutvecklingen i övrigt.
Men så är det ju inte! Fredrik Almqvist (Hbl 18.12) tangerar problemet, när han skriver, att svenskspråkig service tryggas bäst i ett samhälle där den nordiska välfärdsmodellen utvecklas och förstärks.
Men nu lever vi ju tyvärr inte i ett sådant samhälle. Vi lever i ett konkurrenssamhälle där den universella välfärden systematiskt monterats ner under de senaste tjugo åren. Den utvecklingen är inte ägnad att öka förståelsen för andra överhuvudtaget och speciellt inte för grupper som på något sätt är avvikande.
SFParna har under den senaste tidens debatt igen en gång utmålat sig som de enda sanna försvararna av svenskans och de svenskspråkigas ställning. Men i själva verket har SFP genom sin medverkan i de regeringar, som fått till stånd de vida klyftorna mellan välbärgade och utsatta grupper i dagens finländska samhälle, gått i första linjen när det gäller att dra mattan undan fötterna för finlandssvenskarna.
Det hjälper inte att tala vackert om och för finlandssvenskar och invandrare, om den ekonomiska och sociala politik man bedriver samtidigt för samhällsutvecklingen åt ett helt annat håll. Tvärtom verkar det mest brådskande också med tanke på svenskans ställning i detta land vara att ändra inriktningen på den ekonomiska och sociala politiken, så att vi igen bygger upp jämlikhet och gemenskap mellan mänskor i stället för skillnader, konkurrens och klyftor."
Rubriken hade torvats om litet, från "Tryggad svenska förutsätter större solidaritet" till "Större solidaritet tryggar svenskan". Där finns en nyansskillnad, för svenskans ställning tryggas ju inte automatiskt heller i ett mera solidariskt samhälle än det vi nu lever i. Men rubriker ska ju vara korta för att rymmas och slagkraftiga desutom, så deras rubrik var säkert bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaKollar just upp partiets hemsida & valprogram;ser bra ut, men jag funderar dock ännu något över hur partiet ställer sig som helhet (dvs även de andra kandidaterna) till svenskan. Själv tycker jag att om pakkoruotsi skall bort, då skall i rättvisans namn även tvångsfinskan bort från svenska skolor och jag fattar inte att ingen svenskspråkig politiker säger/tänker så. Ett dylikt beslut är förstås inte bra för samhället, alla borde känna till landets båda officiella språk, men om nu tvängssvenskan skall bort, då blir det oerhört orättvist om man i svenska skolor måste plugga finska. Min samhällsyn går inte alls ihop med sfp och "demarernas" vilja att verka för ett rättvisare samhälle tror jag heller inte på och jag skulle vilja hitta ett parti som skulle vilja värna svenskan och samtidigt jobba för ett humanare samhälle. Min önskan är således att partiets syn på språkfrågan skulle synas mer på hemsidan.
Tack för feedbacken!
SvaraRaderaFör den som söker ett parti som jobbar för ett humanare samhälle och värnar också om de svenskspråkiga och svenskan kan jag nog uppriktigt rekommendera Vänsterförbundet. Vi kan väl ha någon enstaka kandidat som tycker annorlunda, men partiets linje är nog att alla ska läsa svenska.
Vi har själva också konstaterat att det vore skäl att lyfta fram saken mera. Också annars måste sidorna uppdateras med tanke på valet. Det är bara det att det är så mycket vi har att göra med våra små resurser, att vi inte riktigt hänger med alla gånger.. Men vi kämpar vidare!