söndag 7 februari 2016

Kortsiktig avgiftspolitik

Social- och hälsovårdsavgifterna har på sistone diskuterats mera än på länge. Det gäller såväl Hangö som många andra kommuner. Det har att göra med att SSS-regeringen gjorde en chockhöjning av de maximiavgifter som kommunerna tillåts att debitera, 30 procent. Tidigare år har höjningarna av maximiavgifterna i förordningen närmast inneburit indexjusteringar.

I Hangö nöjde sig grundtrygghetsnämnden efter omröstning med indexjusteringar också nu. Men stadsdirektören tog ärendet till stadsstyrelsen, där omröstningen tyvärr resulterade i maximalt avgiftsuttag. Om det stod det i alla fall ingenting i den Hangötidning som utkom någon dag efter mötet. Jag skrev därför insändaren nedan, den publicerades 4.2. Saken förtjänar faktiskt uppmärksamhet och en ordentlig diskussion.


"Hälsoskillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper i Finland är oroande stora. För att de ska kunna minskas måste alla medborgare tryggas en jämlik tillgång till hälsovård, oberoende av social ställning. En viktig sak i det sammanhanget är att se till att kostnaderna för vården inte blir oöverkomliga för dem med små inkomster.

Patientavgifterna i Finland har i alla fall länge hört till de högre inom EU. Och i år har regeringen sett till att de höjts ytterligare, bl.a. i form av drastiskt höjda självrisker för Fpa:s ersättningar för resor och mediciner. Hangö stad bidrog för sin del i samband med budgeten för i år genom att införa en avgift för besök till sjukskötare på hvc. Mitt förslag om att skippa avgiften förlorade med rösterna 14-21.

Och vid senaste stadsstyrelsemöte beslöts ytterligare om rejält tilltagna höjningar av hvc-avgifterna. Regeringen i Helsingfors, som genom förordning fastställer maximibelopp för de hvc-avgifter kommunerna får debitera, hade inför det här året förutom indexförhöjning dragit till med en maximihöjning på c. 30 procent.

Grundtrygghetsnämnden hade efter omröstning beslutat hålla sig till indexförhöjningen, men stadsdirektören tog ärendet till stadsstyrelsen och föreslog den maximala höjningen. Mitt förslag om att vi inte ändrar nämndens beslut fick understöd bara av socialdemokraterna och förlorade alltså i omröstningen.

Så höjdes till exempel avgiften för ett läkarbesök från 16,10 till 20, 90. För många kan det förefalla som en struntsumma, men för personer med små inkomster kan det vara fråga om en så pass kännbar utgift att man låter bli att söka läkare.

En hel del av dem med små inkomster är berättigade till utkomststöd, och där beaktas också hvc-avgifterna. Alla småinkomsttagare är i alla fall inte berättigade till utkomststöd, och alla söker det inte, även om de kanske skulle ha rätt till det. Utkomststödet är en mycket byråkratisk och krånglig stödform, som till exempel många pensionärer drar sig för att söka.

Allteftersom de progressiva skatterna ersätts med jämnstora avgifter för bruk av tjänsterna, urholkas välfärdsstaten och ger rum för växande klasskillnader. Det finns de som verkligen vill ha det så, men det finns forskning som visar att jämlika samhällen är bäst för alla. Själv vill jag definitivt inte ha ett Hangö, där man klämmer åt dem som är fattiga och sjuka. Och enligt min bedömning är den här avgiftspolitiken inte ens kommunalekonomiskt lönsam i längden."






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar