Galna dagar med klass

Samlingspartiet har bjudit på galna dagar den senaste tiden. Knappt en dag utan erbjudanden om skattesänkningar och uppluckring av onödig byråkrati. Stubbs tal både hemmavid och i Paris, Sasis kolumn i Hbl om personliga socialskyddskonton, Grahn-Laasonens frivilliga miljöskydd...

Men erbjudandena om lättnader tycks gälla bara för de pålitliga stamkunderna. I fråga om arbetslösa efterlyser man i stället en skärpning. Man efterlyser mera krav på motprestationer för socialskyddet och strängare sanktioner för dem som inte gör som de blir tillsagda.

För mig, som jobbar som social- och patientombudsman i regionen och har kontakt med många arbetslösa, framstår det närmast som otroligt, att någon i desa strukturarbetslöshetens tider på allvar kan påstå att problemet till stor del handlar om att det är för lätt för arbetslösa att slingra sig undan jobben!?

Samma fenomen upplevde vi under laman på 1990-talet. Då ledde jakten på "flitfällor" till att socialskyddet för arbetslösa och också utkomststödet sänktes, vilket bäddade för det grundmurade fattigdomsproblem vi kämpar med i dag.

Eftersom det inte mera finns något att sänka på, kan det hända att förslagen nu mera kommer att handla om att tvinga arbetslösa på jobb utan lön och också annars under tvivelaktiga förhållanden. Och även om det tycks finnas de som tror det, så är det ju inte nu heller så, att arbetslösa bara lugnt kan vägra att ta emot jobb och kurser som anvisas dem utan några som helst sanktioner. Också vägran att delta i den lagstadgade arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte som praktiseras runtom i kommunerna sedan ett drygt decennium kan leda till sänkt utkomststöd.

Hur den här arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte sköts i praktiken varierar en hel del från kommun till kommun. Det finns många exempel på att man med utgångspunkt i de arbetslösas behov hittat lösningar, som upplevts positivt av alla parter, men det finns också andra exempel. Som det nu är, ordnas arbetsverksamheten av kommunerna själva eller upphandlas av föreningar.

I höst har det gjorts en lagmotion om att arbetsverksamheten skulle kunna ordnas också av aktiebolag (motionen gjordes förstås av en samlingspartistisk riksdagsman). Det kunde vara en bra affär för bolaget, deltagarna i arbetsverksamheten får ju ingen lön, utan de får 9 euro per aktiv dag som tillägg till sitt arbetsmarknadsstöd...

Som bäst sitter en arbetsgrupp tillsatt av minister Risikko och funderar på "utvecklandet av den aktiverande sociala tryggheten". Arbetsgruppens mandatperiod går ut sista februari nästa år. Det blir spännande att se, om arbetsgruppen lyckas enas om ett förslag, och hur det i så fall ser ut.

Samlingspartisetrna är bra på att få det att se ut som om det som är bäst för de välbärgade är bäst också för det finländska samhället i stort. Men för de allra flesta, och i slutändan för allihopa, är det allt annat än bra, om vi i Finland i stället för att motarbeta slavarbete och undermåliga arbetsvillkor på global nivå och att tänka till om nyfördelning av jobb och inkomster går in för oavlönat tvångsarbete för dem som ligger mest illa till på vår arbetsmarknad.

Hur var det nu förresten det står i grundlagen; medborgarna är jämlika inför lagen och har rätt till liv, personlig frihet, integritet och trygghet...