Katainens kluvna tunga

Rasismdebatten har rasat vidare under den vecka som gått sedan senaste inlägg.

Förra måndagen hade Husis en intervju med Katainen, som igen tydligt visade vilken lömsk politik Samlingspartiet bedriver i fråga om invandrare. Jag kunde inte låta bli att kommentera med en insändare, men det dröjde ända till i dag innan den publicerades. Så här skrev jag:

"Katainen talar med kluven tunga

Jyrki Katainen meddelar sig i Hbl 22.3 var beredd att gå ut och demonstrera mot den växande rasismen. Det låter ju rakryggat och bra.

Som mindre rakryggad framstår han tyvärr sedan när han går in på substansen. Där hävdar han indirekt att invandrare tidigare haft bättre sociala förmåner än finländare, när han framhåller att regeringen nu åtgärdat detta.

Jag undrar nu vad Katainen egentligen menar. Mig veterligen har invandrare aldrig haft ett bättre socialskydd än finländare i gemen. Utkomststödet för asylsökande var redan tidigare mindre än utkomststödet för andra i Finland, och från början av februari sänktes det ännu mera.

Däremot kan jag hålla med Katainen om att många finländares rättskänsla blivit sårad. Men det är nog inte invandrarnas förmenta privilegier som i första hand är orsaken till det, även om invandrarna nu blivit ett lämpligt objekt att avreagera sig på.

Orsaken kan snarare sökas i det respektlösa sätt som arbetslösa och andra fattiga behandlats på i åratal, samtidigt som herrar med höga löner och bonusar (men små skatter) har köpt och sålt och lagt ner stora företag med många arbetsplatser till synes lika lättvindligt som vanligt folk flyttar pengar från en ficka till en annan.

För att verkligen komma åt rasismen måste vi nog på allvar åtgärda arbetslösheten och fattigdomen, fagert tal räcker inte långt."

Vore det inte för den fattigdom som grundmurats i samhället sedan förra laman, så skulle det absolut inte finnas en så bra grogrund för sannfinländarnas invandrarfientlighet som det nu finns. Jag kan bra förstå, att folk som känner sig överkörda och sparkade i huvudet kan få för sig att det daltas med invandrarna.

Samlingspartistiska ministrar ska däremot veta bättre, och det gör de ju nog också. Men lika litet som de vill slösa samhällets resurser på att hjälpa inhemska fattiga vill de använda dem för asyl- och flyktingmottagning. Och lättare gå det ju att minska insatserna för en invandring på humana grunder, om den stora allmänheten får bilden av att invandrarna ges bättre sociala förmåner än infödda behövande.

Däremot verkar man inom Samlingspartiet inte ha något emot att det till Finland kommer utländsk arbetskraft som kan utnyttjas billigt. Inga krav på åtstramning och strängare övervakning här inte...

Skenmanövrar mot rasismen

I dag har vi firat FN:s internationella dag mot rasism. Statsminister Vanhanen har dagen till ära efterlyst nolltolerans mot rasism i samband med nästa riksdagsval. Vad det nu sedan egentligen kan tänkas betyda.

Rasismtemat har uppmärksammats på olika sätt hela den gångna veckan. Kanske det var det som fick Alexander Stubb att anmäla sig till Hesari för att ge den omtalade intervju (HS 19.3), där han lappade på Samlingpartiets hittills snäva inställning med litet positivare ord om invandringen.

Trots de vackra orden om hur invandrare berikar kulturen och så vidare misstänkliggjorde också Stubb i alla fall de asylsökande som kommer till Finland. Han medger enligt artikeln att Finland framstått som ett alltför lockande mål för asylsökande. Men det har man ju då alltså från regeringshåll försökt åtgärda, genom att sänka det utkomststöd som asylsökandena får.

Det verkar som om Stubb och resten i samlingspartiet och alltför många andra faktiskt skulle föreställa sig att de som kommer hit och söker asyl först sitter där hemma i lugn och ro och kalkylerar vart det bäst lönar sig att ta vägen med tanke på socialskydd och annat innan de ger sig iväg. Inte en tanke verkar ägnas åt de förhållanden som får folk att ge sig iväg från sina hemtrakter på vinst och förlust.

Samma logik - att obehöriga av lättja och girighet försöker få åt sig förmåner de egentligen inte borde vara berättigade till - använde sig Samlingspartiet av när det gällde arbetslösa och socialskyddet i samband med förra laman på 1990-talet. Man lyckades då få det lägsta socialskyddet sänkt (med tyvärr så gott som alla andra partiers benägna bistånd), i stället för att faktiskt stöda sysselsättningen, och lade därmed grunden till det stora fattigdomsproblem vi har i Finland i dag.

Och fakta tycks tillmätas lika liten betydelse nu som då. I samma tider som regeringen kom med sitt förslag om att sänka utkomststödet för asylsökande, offentliggjorde inrikesministeriet en utredning som visade att det inte fanns något samband mellan antalet asylsökande i ett land och nivån på det socialskydd som de där beviljas. Men ska det sänkas, så ska det sänkas, vad det sedan än innebär för dem som det drabbar.

Och så är det förstås behändigt för dem som har makten och härligheten att infödda och invandrade fattiga slåss mot varandra i stället för att se att de har gemensamma intressen och på allvar ifrågasätta makthavarnas fasoner...

Pientä toivoa on...

Tämän illan kapunginhallituksen kokouksen esityslistalla oli kaksi asiaa, johon erityisesti halusin vaikuttaa. Toinen oli kaupungin vuokratalojen kohtalo ja toinen aloite sosiaalisesta luototuksesta.

Esittely vuokrataloasiassa perustui perusturvalautakunnan lausuntoon. Ja perusturvalautakuntahan otti vahvasti kantaa sen puolesta, että vuokra-asuntomme myydään Kunta-asunnoille, niinkuin olen aikaisemmin tässä blogissa tuonut esille. Olen sen jälkeen yrittänyt joitakin kertoja eri yhteyksissä keskustella asiasta muiden puolueiden kunnallispoliitikkojen kanssa, mutta ei ole juurikaan löytynyt keskusteluvalmiutta, tai edes halua kuunnella.

Sen takia pelkäsin etukäteen, että myynti Kunta-asunnoille yritetään runnata läpi väkisin "ainoana vaihtoehtona". Päätösehdotus oli että kaupunginhallitus päättää oikeuttaa kaupunginjohtajan ja kaupunginkamreerin neuvottelemaan Hangon Vuokratalot Oy:n luovttamisesta Kunta-asunnot Oy:lle.

Jo ryhmäkokouksessa, joka on yhteinen demareiden kanssa, huomasin kuitenkin ilokseni, että sieltäkin löytyy nyt halua etsiä muita ratkaisuja asuntoyhtiön pulmiin kuin sen myyminen. Ja kaupunginhallituksen kokouksessa sitten selvisi, että kaupunginjohtaja halusi valtuudet oikeastaan vain selvittää millä ehdoilla Kunta-asunnot olisi valmis tekemään kaupat. Joten ehkä tästä prosessista sittenkin tulee asiallisempi kuin mitä alussa epäilin...

Ja sitten se sosiaalinen luototus. Kristillisten varavaltuutettu teki viime keväänä aloitteen siitä, että Hanko ottaa käyttöön lain mahdollistaman sosiaalisen luototuksen, ja meidänkin ryhmämme sen allekirjoitti. Olen itsekin joskus sosiaaliasiamiehen selvityksessäni vuosia sitten ehdottanut, että länsiuusmaalaiset kunnat ottavat sen käyttöön, mutta silloin se ei johtanut tulokseen. Nyt laman myötä tarve on kasvanut entisestään.

Perusturvaluatkunta päätyi kuitenkin esittämään, että sosiaalista luototusta ei oteta käyttöön. Sitä perusteltiin lähinnä sillä, että se vaatisi sekä henkilö- että raharesursseja, joita nyt ei ole. Katsottiin myös, että ennaltaehkäisevän toimeentulotuen käyttö voi toimia vaihtoehtona, jota on helpompaa toteuttaa.

Se on totta, että ennaltaehkäisevä toimeentulotuki joissakin tilanteissa ajaa samaa asiaa kuin sosiaalinen luototus - jos kunnat sitä käyttäisivät. Mutta Hanko ei ole ainoa kunta, joka on ollut laiska käyttämään ennaltaehkäisevää toimeentulotukea. Ja vaikka sitä käyttääkin ahkerammin, se ei kuitenkaan millään voi täysin korvata sosiaalista luototusta; toimeentulotuen summat ovat väkisinkin pienempiä kuin ne, mitä voi lainana myöntää.

Olin päätynyt ehdottamaan, että Hanko selvittää mahdollisuuksia yhdessä muiden länsiuusmaalaisten kuntien kanssa ottaa sosiaalinen luototus käyttöön. Sain kannatusta, ja odotin äänestystä. Mutta kaupunginhallitus päätyikin yksimielisesti ehdotukseeni! Joten asiaa ainakin selvitetään vielä, katsotaan sitten miten päästään eteenpäin.

Invandrarprogram och föreningsutrymmen

I dag har det för min del varit möten som gällt. Först partistyrelsen i Helsingfors hela dagen och sen fullmäktige på kvällen.

Att partistyrelsens möte var längre än vanligt hade delvis med förberedelserna för sommarens partikongress att göra. Men den fråga som vi ägnade mest tid var nog det invandrarpolitiska program som vi i Vänsterförbundet äntligen håller på att få till. Det är litet i elfte timmen, när invandrarfientligheten gör sig bred i alltför många sammanhang, men bättre sent än aldrig!

Och det var ett bra programförslag som arbetsgruppen under Merja Kyllönens ledning tagit fram. Utgångspunkten är naturligtvis jämlikhetstanken, som är det centrala i allt vänstertänkande. Alla mänskor är lika värda, och det gäller också invandrare. Förutom språkundervisning, utbildning och annat som självklar förväntas ingå i ett sånt här program ägnas också den grå ekonomin ett avsnitt. Den grå ekonomin är ett enormt problem i dagens samhälle, och det är ofta utländsk arbetskraft som utnyttjas.

Programmet får sin slutliga utformning på partifullmäktiges möte i slutet av mars. I det här skedet handlar det om invandrarpolitiken, dvs. hurdan service och hurdana system vi bygger upp för dem som flyttar till Finland av olika orsaker. Senare kommer det att bli också ett invandringspolitiskt program, som handlar om vem som får komma till Finland och på vilka villkor.

Kvällens fullmäktigemöte var av det kortare slaget, vilket ju passade mej bra, efter allt sittande på dagen. Den fråga som väckte diskussion var en motion om tillsättande av en arbetsgrupp för utredning av föreningarnas utrymmesbehov.

Tanken har ju redan ett bra tag varit att staden kan sälja en del av sina många hus som inte är i effektiv användning, dels för att få inkomster av försäljningen, dels för att slippa utgifter för uppvärming och underhåll. Försäljningstanken steg fram med ny kraft under fjolåret, då stadens ekonomi gick i botten.

I flera av de tilltänkta försäljningsobjekten har i alla fall olika lokala föreningar och grupper haft sin verksamhet förlagd, och det är ju inte mer än rimligt att man ser till att de här verksamheterna har tillgång till andra utrymmen och fortsatta verksamhetsmöjligheter innan husen säljs. Och för att resultatet ska bli bra, borde man ju se över de olika föreningarnas behov på en gång i stället för att ta till en nödlösning i gången. Viktigt är också att beakta, att alla föreningar inte har råd att betala dyra hyror.

Det här har vi speciellt inom Vänsterförbundet försökt föra fram i olika sammanhang, men tyvärr med klent resultat. Men i kväll kom vi i alla fall ett steg framåt. Den aktuella motionen med Johannes Runeberg som första undertecknare blev remitterad för ny beredning i stället för att förklaras slutbehandlad.

Fullmäktiges hälsningar till stadsstyrelsen gick ut på att man förutsätter en ordentlig utredning av föreningarnas utrymmesbehov, om det sen görs av en arbetsgrupp eller av en tjänsteinnehavare, och att den tilltänkta lösningen presenteras för fullmäktige då man återkommer med motionen. Omröstningen blev jämn: 18 - 16. Men det räckte!

Pienituloisia elatusvelvollisia kyykytetään

Tänään Hesarissa oli yleisön osaston kirjoitukseni elatusvelvollisten kyykyttämisestä:

"Kun elatustuki viime keväänä siirrettiin Kelaan, lainsäädäntöä piti tietysti muuttaa. Sanottiin, että kyseessä ovat tuen siirtoon liittyvät teknisiset muutokset. Hämmästykseni oli suuri, kun huomasin, että lain saattaminen "Kela-kuntoon" sittenkin oli tuonut mukaansa sisällöllisiä muutoksia, joilla voi olla pitkälle meneviä seurauksia.

Kysymys on elatusvelvollisen maksukyvyttömyyden määrittelemisestä. Niin aikaisemmassa kuin nykyisessäkin laissa on säädetty, että takautumissaatava on jätettävä perimättä siltä osin kuin elatusavun maksamatta jättäminen on johtunut elatusvelvollisen maksukyvyttömyydestä.

Siinä missä aikaisempi laki jätti kunnan sosiaalilautakunnan harkintaan, voitiinko elatusvelvollista pitää maksukyvyttömänä, nykyinen laki on kovin kaavamainen ja tyly. Sen mukaan "elatusvelvollista pidetään maksukyvyttömänä, jos hänen tulonsa ovat työkyvyttömyydestä, työttömyydestä tai muusta elatusvelvollisesta riippumattomasta syystä elatusavun maksamisen laiminlyönnin ajankohtana olleet enintän 1000 euroa kuukaudessa. Tulorajaa korotetaan 250 eurolla jokaista elatusvelvollisen huollettavan olevaa alle 18-vuotiasta lasta kohti lukuun ottamatta lasta, jolle elatustuki on myönnetty."

Siis 1000 euroa! Sillä pitää siis pystyä maksamaan vuokran (pääkaupunkiseudullakin), lasten tapaamiskulut ja kaikki muut jokapäiväiset menot ja vielä elatusapua!

Tämä tietysti helpottaa Kelan laskelmien tekoa, mutta elatusvelvollisten laskutehtävästä se kyllä yleensä tekee mahdottoman."

Kyllä me elämme julmaa aikaa, kun tuollainenkin lakipykälä hyväksytään ilman sen kummempaa keskustelua!

Koska laki on suhteellisen uusi - se ei ole vuottakaan vielä ollut voimassa - kovin moni elatusvelvollinen ei varmaan vielä ole kerinnyt päätään siihen lyömään. Takautumissaatavan perimättä jättämistä on nimittäin aikaisemmin yleensä haettu vuodeksi kerrallaan. Mutta näinä työttömyyden aikoina moni elatusvelvollinen tulee pian joutumaan kohtuuttomaan tilanteeseen, ellei tuota lainkohtaa muuteta.

Hyresgästerna kan man strunta i?

Under veckan som gick tog grundtrygghetsnämnden i Hangö ställning till framtiden för stadens hyreshus. Av de tre alternativ som husbolaget lagt fram för stadsstyrelsen stannade nämnden för att bolagets alla fastigheter skulle säljas till Kommunbostäder. Av de övriga alternativen avfärdades förslaget om att fem av de bästa husen skulle säljas som dumt (vilket det ju var), medan förslaget att staden skulle föra in mera pengar i bolaget ansågs vara orealistiskt. Håller man sig till de givna alternativen återstår altså Kommunbostäder.

Det som gjorde mej både förvånad och förargad, upprörd och sorgsen, var att grundtrygghetsnämnden i sitt utlåtande inte ens på minsta lilla sätt berörde vad försäljningen av bostäderna skulle innebära för hyresgästerna. Och det ska föreställa grundtrygghetsnämnd! Vilken annan grupp i samhället skulle man behandla på samma sätt?

Jag vet att vår representant i nämnden nog försökte föra fram hyresgästernas perspektiv, men eftersom ingen annan visade något som helst intresse för saken, så avstod hon från vidare förslag.

Själv har jag i jobbet fått höra mycket negativt om Kommunbostäder från såväl hyresgäster som socialarbetare i kommuner som överlåtit sina hyreshus till den hungrigt expanderande firman. När jag märkte att man försöker få Kommunbostäder också till Hangö, kontaktade jag mänskor som hade erfarenhet av bolaget på olika håll i landet; hyresgäster, anställda inom social- och hälsovården, förtroendevalda. Ingen gav kommunbostäder något gott betyg.

Hyrorna är höga och hyresindrivningen oskäligt sträng. Hyran ska betalas den andra i månaden, och klarar man inte det, går saken vidare till Intrum Justitia redan den 15. För något år sedan tog man visserligen i bruk en möjlighet för hyresgästerna att flytta fram hyresbetalningsdagen, ifall till exempel pensionen utbetalas senare i månaden. Tyvärr gjordes också den här möjligheten till en så invecklad och rigid tillställning, att den inte blev en riktig hjälp för dem med små inkomster och kanske också varierande utbetalningsdagar (som till exempel arbetslöshetsdagpengen, som inte kommer regelbundet på ett visst datum varje månad utan varierar av många olika orsaker). Och desutom ska det betalas förseningsränta för tiden mellan den den andra och den framflyttade betalningsdagen!

För den som vill finns de här direktiven att läsa på Kommunbostäders hemsida www.kunta-asunnot.fi . Sidan är enspråkigt finsk, men direktiven om hyresbetalning finns faktiskt på svenska också på hemsidan. Men i övrigt är framtoningen mycket finsk, och på hyresreskontran som finns i Rovaniemi håller man sig inte med någon svensk service.

Kommunbostäder använder sig naturligtvis av hyresgarantier, och storleken lär variera beroende hur lockande eller motbjudande som hyresgäst den presumtiva bostadssökanden ter sig. På flera håll hade man upplevt att hyresgarantierna missbrukas av bolaget. Det kan exempelvis gå till så att när en hyresgäst som hör till dem som har svårt att stå på sej i sammanhanget står i beråd att flytta in i en bostad i dåligt skick, så heter det att det inte finns pengar till reparationer. När så den här hyresgästen flyttar ut, tas sedan hyresgarantin i bruk för att reparera bostaden. Eftersom ingen regelrätt inspektion av bostaden gjorts före inflyttningen, och det inte finns några papper på i hurdant skick den då befann sig, så kan hyresgästen inte bevisa nånting....

Men all den här informationen om hur det funkar i praktiken och allt missnöje, det syns och hörs inte i offentligheten. Det är symptomatiskt, att näs Västis skrev om Kommunbostäder häromveckan, så hade man nog intervjuat stadskamrererna, men inte hyresgästerna. Det kommunalekonomiska perspektivet blir det förhärskande, och ur det perspektivet är det säkert bekvämt och bra att bli av med de problematiska bostäderna. Men stadens hyresbostäder finns väl i alla fall till för att trygga tillgång till bostad och skapliga boendeförhållanden för alla kommuninvånare, också för dem som av olika orsaker inte hänger med i marknadssvängarna. Eller?

Så om man som enda lösning på det lokala hyrehusbolagets dilemma ser en överlåtelse av hela rasket åt Kommunbostäder, så borde man väl åtminstone försöka förhandla fram skapliga villkor också med tanke hyresgästerna! Jag inbillar mej inte att det är lätt, men om ingen kommun någonsin försöker så blir det ju definitivt aldrig någon ändring!

Sista ordet är tack och lov ännu inte sagt i den här affären. Ärendet har inte överhuvudtaget behandlats i stadsstyrelsen. Nu gäller det att jobba hårt och bra för att få till stånd en så vettig lösning som möjligt!