Om svenskan och solidariteten

Senaste veckoslut hade det nyvalda folktinget sin session i Hangö. Jag höll Vänsterns gruppanförande i den allmänpolitiska debatten. Här är mitt anförande, sent omsider:


Bästa vänner,
trevligt att ni en gång kommer hit till Hangö!

När det nu en gång bland de ärenden vi har att behandla finns en motion om tvåspråkiga skolor, kan jag inte låta bli att påpeka, att vi i Hangö har en mycket lång erfarenhet av att ha både svensk och finsk grundskola i samma byggnad, utan att språkbobborna hoppar över skrankorna – ens när staketet på gården rivits.

Numera har vi också mera samarbete över språkgränserna, såväl i gemensamma som skilda skolbyggnader. I Lappvik, 20 km från Hangö, handlar det om att bevara byskolorna. Där finns både finska och svenska skolan i samma hus och de har gemensam undervisning till exempel i slöjd. Gymnasierna, det finska och det svenska, finns i olika byggnader, men de har de senaste åren utvecklat en hel del gemensamma projekt, bl.a. med Östersjön som tema.

Men det här med tvåspråkiga skolor är ett ämne som är väl värt att hålla ett seminarium eller flera om för att fördjupa sig i allt vad det är eller borde vara.

I det sammanhanget är det också skäl att söka fram kreativa modeller för hur man kan ge möjligheter för barnen att bekanta sig med det andra inhemska i tidig ålder, även om inte hela undervisningen i språket tidigarelagts eller regelrätt språkbad fås till stånd.

Hangö hör väl till de kommuner som fungerar rätt väl på två språk, men många finska föräldrar har önskemål om att deras barn får en möjlighet att lära sig svenskan som små, något vi inte riktigt lyckats få till.

Och det blir fel om vi inte ger möjligheten när intresset finns, och sedan i andra sammanhang klagar över svenskans svaga ställning.

I fråga om försöket med frivillighet för det andra inhemska verkar det på många håll finnas en orealistisk förhoppning om att det i stället ska kunna erbjudas alla möjliga intressanta språk att studera i stället.

Och samtidigt bygger man in en ojämlikhet för dem som inte får betyg i svenska och kanske behöver det senare i livet. Men att öka ojämlikheten tycks väl ha blivit något av ett varumärke för den här regeringen..

Och det får mej osökt att tänka på flera andra reformer som är på gång nu; Sote och omskapandet av NMT-centralerna och det som är kvar av TE-byråerna.

Den motion som gjorts om att de s.k. tillväxttjänsterna ska fungera på båda nationalspråken är ute i ett angeläget ärende.

Men tyvärr, om uttrycket tillåts, är det inte bara svenskan som är i farozonen. Också mycket annat viktigt står på spel; i båda reformerna finns det uppenbara risker för att de som har det största behovet av olika tjänster får minst hjälp. Det gäller mänskor med många sjukdomar och behov av såväl social- och hälsotjänster, och det gäller de arbetslösa som inte hör till de mest attraktiva för dem som rekryterar.

Solidaritet talade Thomas Blomqvist till min glädje om i sitt hälsningsanförande.

Solidariteten har tyvärr blivit satt allt mera på undantag i och med att den nyliberalistiska synen på samhällsekonomin blivit det som bestämmer riktningen för samhällsbygget och fördelningen av samhällets resurser, såväl globalt som nationellt och lokalt.

Om vi inte ändrar riktning och utvecklar mera solidariska sätt att fungera, så kan vi definitivt inte förvänta oss annat än att svenskan kommer att sitta trångt, om ens det.

Så fram för solidariteten i samhällsbygget!

Ingen självrisk för boendet i utkomststödet!

I går möttes Vänsterförbundets partifullmäktige. Jag tog i mitt anförande upp en sak som ligger nära mitt hjärta. Nedan en översättning av det jag sade.

Jag har varit vänster hela mitt vuxna liv, men länge tänkte jag att socialt arbete är så samhälleligt till sin karaktär, att det räcker som samhällelig insats för min del.

Laman på 1990-talet var en vändpunkt i det avseendet. Speciellt införandet av en självrisk för boendekostnaderna i utkomststödet fick mig att förstå, att det gäller att påverka också utanför jobbet. Så jag slutade säga nej, när jag blev ombedd att ställa upp i komunalvalet.

Vi fick bort självrisken så småningom, men det tog tid, ungefär tio år.

Och nu, när det har gått ungefär tio år sedan vi fick bort självrisken, är flitfällorna igen föremål för utredning.

Jakten på flitfällor på 1990-talet gav upphov till det grundmurade problem vi i dag har med långtidsarbetslöshet och fattigdom. Så om boendesjälvrisken på nytt skulle införas, skulle följderna bli ännu allvarligare än senast, eftersom vi redan från tidigare har ett djupt och brett fattigdomsproblem.

För ett par veckor sedan publicerade en arbetsgrupp tillsatt av finansministeriet en utredning om ämnet. Införandet av en självrisk i fråga om boendekostnaderna i utkomststödet lyftes fram som en möjlighet och är uppenbarligen föremål för tilläggsutredningar.

Något gott för ändå också den här regeringens galenskaper med sig, och det är att mänskor börjar vakna och märka i hur fel riktning det här samhället förs.

Också i Hangö har vi fått nya kunniga kandidater. Kommunalvalet löser långtifrån allt som borde förändras, men en seger för Vänstern i valet skulle utan vidare vara en början på en bättre fortsättning.

Ei asumiskustannusten omavastuuta toimeentulotukeen!

Olen ollut jonkin sortin vasemmistolainen koko akuisikäni, mutta katsoin pitkään, että sosiaalityöntekijön työ on sen verran yhteiskunnallinen luonteeltan, että se riittää yhteiskunnalliseksi panostukseksi minun osaltani.

1990-luvun lama oli käännekohta sen suhteen. Varsinkin asumiskustannusten omavastuun sisällyttäminen toimeentulotukeen sai minu tajuamaan, että on pakko toimia työn ulkopuolellakin, ja lakkasin sanomasta ei ehdokkuudelle kunnalisvaaleissa.

Se omavastuu onnistuttiin kyllä sittemmin saamaan pois, mutta 10 vuoden kamppailu laajalla rintamalla se vaati.

Nyt, kun sen pois saamisesta on mennyt n. 10 vuotta, on loukkupuhe taas noussut pintaan. Kanustinluokkuja on alettu selvittää, ja valtionvarainministeriön työryhmän pari viikkoa sitten julkaisemassa selvityksessä mainitaan myös asumiskustannusten omavastuun sisällyttäminen toimeentulotukeen eräänä mahdollisuutena, jonka käyttöönottoa ilmeisesti edelleen selvitetään.

1990-luvun loukkujahti synnytti ja juurrutti laajan pitkäaikaistyöttömyyden ja köyhyyden suomalaiseen yhteiskuntaan. Jos tuo asumisen omavastuu uudestaan otetaan käyttöön toimeentulotuessa, jälki tulee olemaan vielä pahempi kuin viimeksi, koska jo lähtötilantessa on syvä ja laaja köyhyysongelma.

Jotain hyvää sentään tästäkin hulluudesta löytyy, ja se on se, että ihmiset alkavat herätä ja huomata miten väärään suuntaan yhteiskuntaamme ollaan viemässä.

Hangossakin olemme saaneet uusia, osaavia ehdokkaita. Kunnallsivaaleissa ei ratkaista läheskään kaikkea, mihin nyt pitää saada muutos, mutta voitto vasemmistolle olisi kyllä hyvä alku paremmalle jatkolle!


Tämä oli pueenvuoroni Vasemmistoliiton eilisessä puoluevaltuuston kokouksessa.

Den sorgliga farsen fortsätter

Senaste söndagseftermiddag (29 januari) höll Hangö stadsfullmäktige ett extra fullmäktigemöte för att ta ställning till om staden ska fortsätta processen mot den uppsagda ledande läkaren Outi McDonald genom besvär till Högsta förvaltningsdomstolen eller inte.

Slutresultatet blev ungefär det jag väntade mig. De som röstade för att fortsätta processen var fortfarande i majoritet, men den hade igen krympt, trots att trycket i de stora grupperna, alltså SDP och SFP, var starkt för att fortsätta.

Här nedan finns mitt anförande under fullmäktigedebatten. Och den här gången behövde jag inte komma med eller understöda ett avvikande förslag, eftersom det var jag som formulerat det förslag som vann i stadsstyrelsen.

Hösten 2014 hade vi ett utvecklingsprojekt på hvc med ett företag i Attendofamiljen som utvecklare. Under samma tid gick man in för att flytta ledande läkaren McDonald till en vanlig läkartjänst, vilket motiverades med att hon inte förbundit sig tillräckligt starkt till utvecklingsprojektet och den organisationsförändring som projektet utmynnade i. Och i början av år 2015 ansåg man sig ha orsak att säga upp henne på grund av förbrukat förtroende, då föråldrade mediciner och förnödenheter som kasserats från hvc blivit förda hem till McDonald.

McDonald framställdes som på allt sätt omöjlig och oförmögen i fråga om förvaltning och ledarskap och som ett hinder för hälsocentralens utveckling. Man kunde ju då tänka sig att när problemet undanröjdes genom uppsägningen av McDonald, så skulle vi ha fått hälsocentralen att blomstra.

Men i stället har det varit stört omöjligt att få läkare i tjänst, och vi har nu hela läkarmottagningen utlokaliserad till Attendo och grundtrygghetschefen på ledande läkarens plats i organisationen.

Och nu har då förvaltningsdomstolen konstaterat, att besluten såväl om förflyttningen och uppsägningen av McDonald som det om organisationsuppdateringen i december 2014 var lagstridiga.

Man kunde ju tänka sig att det i en sådan situation kunde vara läge för att sätta sig ner och fundera på hur det nu gick så här och hur det är klokast att gå vidare.

Men icke – precis som då 2014-15 fräste ledningen på och utgick från att det är självklart att staden går vidare till HFD angående uppsägningsbeslutet.

Intressant i sammanhanget är hur man förhållit sig till förvaltningsdomstolens beslut om organisationsbeslutet. Man gled väldigt snabbt över det och konstaterade att eftersom organisationen ändrats efter det, så det är inte längre aktuellt, och ingen vits att anföra besvär över det..

Det kunde ju ha varit klädsamt att erkänna, att det nog blev fel och lagstridigt då i december 2014, och försökt lära sig något av det.

I stället började grundtrygghetsdirektören, efter det att Radio Vega Västnyland redogjort för beslutets innehåll, i olika sammanhang på olika sätt föra fram att förvaltningsdomstolen nog inte riktigt förstått det fina i kråksången.

I Hangötidningen i torsdags fick hon fram att budskapet att omorganiseringen var laglig.

I den e-post hon på onsdagen begåvade alla anställda på hvc med, skrev hon: ”Det förvaltningsdomstolen tog fasta på var att beslutsprocessen inte till alla delar följt reglerna för god förvaltning men i motsats till vad media har tutat ut tog de inte ställning till om hälsocentralens organisation var laglig eller olaglig.” Och dessutom: ”Det som är viktigt för er att veta som jobbar i den organisationen som nu är på tapeten, alltså hälsovårdscentralen, är att den nog är helt laglig. Det var den då och det är den även nu efter det att Attendo kommit in i bilden.” och som kronan på verket: ”Se er arbetsgivare och er arbetsplats som er familj och inte smutskastar man ju heller sin egen familj offentligt.”

Är nu detta då god förvaltning och gott ledarskap? Väcker det förtroende?

För alla som kan läsa är det tydligt och klart att förvaltningsdomstolen slår fast, att beredningen till nämnden var bristfällig och beslutet i strid med hälso- och sjukvårdslagen.

Angående beredningen har grundtrygghetsdirektören försökt bagatellisera bristerna som ”smärre formfel”. Men när beredningen är tendentiös är det inte ett smärre formfel, för en god beredning är faktiskt en grundläggande förutsättning för demokratin!

När också de som är ivrigast på att driva processen mot McDonald vidare märker att stadens beslut inte står på så stadig grund, lyfter man fram tingsrättens dom i rättegången om de kasserade förnödenheterna som forslats till McDonald och fåtts tillbaka. Man kan inte ha förtroende för en som far iväg med stadens förnödenheter, även om de kasserats, heter det.

Det är nog inte allmän kutym att det är grundtrygghetsdirektören som tar beslut om vårdförnödenheter och mediciner som kasserats som föråldrade. Men i Hangö hävdar nuvarande grundtrygghetsdirektören att det hör till henne. Det här står inte skrivet någonstans, men grundtrygghetsdirektören hävdar att hon sagt till McDonald att det är hon som ger tillstånd, och det utgick också tingsrätten ifrån i sin dom.

Jag är långt ifrån övertygad om att den domen håller i högre instans.

Så lyft nu blicken gott folk! Stirra inte på sophögen, som väl fortfarande finns i hälsocentralens knutar nånstans.

Jag har många gånger under den här processens gång från läkarhåll blivit uppmärksammad på att Hangö verkligen gjort sig till åtlöje genom den sorglustiga fars som processen mot McDonald blivit. Ingen seriös läkare vill komma till Hangö hvc, innan det här spelet blåses av.

Och här finns faktiskt plats för och behov av en erfaren läkare som har engagemang för att arbeta inom primärhälsovården. Det skulle också vara ägnat att stärka Hangös ställning i relation till SOTE.

Nuvarande organisation ser jag som en nödlösning. Grundtrygghetsdirektören har egna viktiga uppgifter att sköta och ska inte vara så djupt engagerad i någon av servicecentralerna som hon nu är på hvc, annat än tillfälligt.

Det är också tydligt, att betydelsen av att ha ansvars- och andra läkare i tjänst undervärderas. Man låter förstå, att det inte just behövs. Hurdan beredskap hade vi haft om mässlingsepidemin kommit hit och inte till Raseborg...

Surullinen farssi jatkuu

Sunnuntaina 29.1. Hangon kaupunginvaltuusto piti ylimäräisen kokouksen päättäkseen jatketaanko prosessia irtisanottua johtavaa lääkäriä Mc Donaldia vastaan valittamalla Korkeimpaan hallinto-oikeuteen vai ei.

Kokouksessa kävi sunnilleen niin kuin olin etukäteen arvellut; numeot muuttuivat McDonaldin eduksi, mutta ei riittävästi. Äänestystäulos oli nyt 20-15.

Ja todettakoon tässä nyt sekin, että kerrankin esityksenä valtuustolle oli minun hallituksessa tekemäni ehdotukseni.

Tässä puheenvuoroni kokouksessa:

Syksyllä 2014 terveyskeskuksessa oli kehityshanke, jossa kehittäjänä oli eräs Attendoperheen yhtiö. Samoihin aikoihin päätettiin siirtää johtava lääkäri McDonald tavalliseen lääkärinvirkaan, mitä perusteltiin sillä, ettei hän ollut riittävästi sitoutunut kehityshankkeeseen ja siihen liittyvään organisaatiomuutokseen. Ja vuoden 2015 alussa katsottiin olevan syytä irtisanoa hänet, koska hän ei enää voinut nauttia luottamusta, kun terveyskeskuksen poistettuja lääkkäeitä ja tarvikkeita oli viety hänen luokseen.

McDonaldia pidettiin kaikin tavoin mahdottomana ja kyvyttömänä mitä tulee hallintoon ja johtamiseen ja esteenä terveyskeskuksen kehittämiselle. Olisi siis voinut kuvitella, että kun ongelma oli poistettu irtisanomalla McDonald, niin terveyskeskus olisi saatu loistamaan.

Mutta sen sijaan on ollut ihan mahdotonta saad lääkäreitä virkoihin, ja meillä on nytt koko vastaanotto Attendon hoidossa ja perusturvajohtaja on johtavan lääkärin paikalla organisaatiossa.

Ja nytt siis hallinto-oikeus on todennut, että sekä siirtämistä ja irtisanomista että vuoden 2014 organisaatiomuutosta koskevat päätökset olivat lainvastaisia.

Tässä tilanteessa olisi voinut olla hyvää istua alas ja miettiä miten näin nytt kävi, ja miten on viisasta edetä jatkossa.

Mutta ei – ihan niinkuin silloin 2014-2015 johto höyrysi eteenpäin ja piti itsestään selvänä, että kaupunki jatkaa korkeimmalle hallinto-oikeudelle irtisanomispäätöksestä.

Mielenkiintoista tässä yhteydessä on se, miten on suhtauduttu hallinto-oikeuden päätökseen organisaatiopäätöksen suhteen. Se ohitettiin nopeasti ja todettiin, että koska organisaatiota on muutettu sen jälkeen, päätös ei enää ole ajankohtainen, eikä kannata siitä sen takia valittaa.

Olisi minusta ollut paikallaan myöntää, että pieleen meni ja päätös oli lainvastainen silloin joulukuussa 2014, ja että siitä olisi yritetty oppia jotain.

Sen sijaan perusturvajohtaja alkoi, sen jälkeen kun hallinto-oikeuden päätöstä organisaatiosta oli kuvattu Radio Vega Västnylandin sivuilla, eri tavoilla tuoda esille ettei hallinto-oikeus oikein tainnut ymmärtää mistä on kysymys.

Torstain Hangonlehdessä hän sai esille viestinsä, että organisaatiomuutos oli laillinen.

Hänen viime keskiviikkona terveyskeskuksen kaikille työntekijöille lähettämässään sähköpostiviestissä hän kirjoitti: ”Hallinto-oikeus otti kantaa siihen, ettei päätösprosessi kaikilta osin seurannut hyvän hallinnon sääntöjä, mutta vastoin median kertomaa eivät ottaneet kantaa oliko terveyskeskuksen organisaatio laillinen tai laiton.” Ja hän jatkoi: ”Teille, jotka työskentelett tapetilla olevassa organisaatiossa eli terveyskeskuksessa, on tärkeää tietää, että se on täysin laillinen. Sitä se oli silloin ja sitä se on myös nyt kun Attendo on astunut kuvaan mukaan.”

Kirjeen lopussa hän vielä kirjoitti: ”Nähkää työnantajanne ja työpaikkanne perheenänne ja emmehän harrasta loanheittoa julkisesta omasta perheestämmekään kohtaan.”

Onko tuo nytt sitten hyvää hallintoa ja hyvää johtamista? Herättääkö se luottamusta?

Kaikille, jotka osaavat lukea, on selvää, että hallinto-oikeus vahvistaa, että valmistelu asiassa on ollut puutteellinen ja päätös ristiriidassa terveydenhuoltolain kanssa.

Mitä valmisteluun tulee, perusturvajohtaja on yrittänyt vähätellä sen puutteita. Mutta kun valmistelua käytetäään tiettyjen tarkoitusperien edistämiseen, silloin ei ole kysymys pienestä muotovirheestä, koska hyvä valmistelu on demokratian kulmakiviä.

Kun myös ne, jotka innoikkaimmin ajaa prosessin jatkamista McDonaldia vastaan, huomaavat, että kaupungin päätös ei ole kovin vankalla pohjalla, viitataan käräjäoikeuden tuomioon poistettuja tarvikkeita koskevassa oikeudenkäynnissä. Sanotaan, että että henkiläö, joka vie kaupungin tarvikkeita, joskin poistettuja, ei voi nauttia luottamustamme.

Se, että perusturvajohtaja päättää siitä, mitä tehdään vanhentuneina poistettujen hoitotarvikkeiden ja lääkkeiden suhteen ei ole mikään yleinen käytäntö Suomessa, Mutta Hangossa nykyinen perusturvajohtaja väittää, että se kuuluu hänelle. Tätä ei ole mihinkään kirjoitettu, mutta perusturvajohtaja väittää, että hän on sanonut McDonaldille, että lupaa pitää pyytää perusturvajohtajalta ja siihen perustuu myös käräjäoikeuden tuomio.

Minä en ole vakuuttunut siitä, että sekään tuomio pitää hovissa.

Joten nostakaa nytt katsettanne hyvät ihmiset! Älkää katselko vain sitä roskakasaa, joka kai edelleen on jossain terveyskeskuksen nurkissa.

Minulle on monta kertaa tämän prosessin aikana lääkäritaholta tehty selväksi, että Hanko on tehnyt itsestään naurunalaisen tällä surkuhupaisalla farssilla. Mikään itseään vakavasti ottava lääkäri ei halua tulla Hankoon, ennenkuin tämä peli on puhallettu poikki.

Ja täällä kyllä on paikka ja tarve saada tänne kokenut lääkäri, joka on sitoutunut perusterveydenhuoltotyöhön. Tämä olisi myös omiaan vahvistamaan Hangon asemaa suhteessa SOTEen.

Nykyistä organisaatiota pidän hätäratkaisuna. Perusturvajohtajalla on omat tehtävät hoidettavana, eikä hänne ole hyvää olla näin syvästi mukana missään hänen alaisuudessaan olevista palvelukeskuksista, niin kuin hän nyt on terveyskeskuksessa, muuten kuin tilapäisesti.

On myös selvää, että virassaolevien vastuu- ja muiden lääkäreiden merkitystä vähätellään. Annetaan ymmärtää, ettei sitä virkalääkäriä juurikaan tarvita. Tulee mieleen, että minkähänlainen valmius meillä olisi ollut, jos tuhkarokkoepidemia olisi tullut Hankoon eikä Raaseporiin...

Nytt år, nya tag och nya val

Det har varit en lång paus i mitt bloggande. Allvarlig sjukdom i min nära krets, flyttning både privat och på jobbet och dessutom ovanligt knepiga och tidskrävande ärenden såväl på jobbet som i kommunalpolitiken tog min tid, ork och kreativitet under hela hösten.

Och när jag någon gång tänkte tanken att blogga om något av SSS-regeringens tilltag, så hann jag ju inte tänka färdigt, innan de redan hittat på någon ny tokskap...

Det är en hel del regeringen hunnit med. Inom utbildningen har det gjorts stora nedskärningar, först högskolorna, sedan yrkesutbildningen, och dessutom har studiestödet försämrats, trots att jämlika möjligheter till god utbildning kunde vara en framgångsfaktor för den finländska samhällsekonomin.

I fråga om sysselsättningen tycks den här regeringen återfalla i 1990-talet stora misstag och tänka att den stora arbetslösheten beror mest på att de arbetslösa har för stora förmåner och för goda villkor, eftersom insatserna nu mera handlar om strängare villkor för de arbetslösa än om åtgärder som på riktigt skapar nya arbetsplatser.

Överlag tycks man inte inom Sipiläs regering förstå sig på jämlikhetens betydelse för samhällsklimatet och mänskors välmående överlag. Även om Finland globalt sett fortfarande hör till de mera jämlika samhällena, går politiken stadigt i en mera ojämlik riktning. De minsta sociala förmånerna skärs nu ner, medan till exempel arvs- och gåvobeskattningen sänks.

Den länge planerade stora social- och hälsovårdsreformen har under den här regeringen helt bytt fokus. I stället för jämlik service för alla klienter och patienter verkar det nu handla mera om rättigheterna för privata företag i branschen i relation till det offentliga.

Även om de statliga besluten påverkar livet i hela landet, så finns det i alla fall en möjlighet att lokalt göra bättre beslut i många avseenden. Vi har nämligen kommunal självstyrelse i det här landet. Så även om den statliga lagstiftningen ger ramarna för besluten, så sker den konkreta utformningen av undervisningen, dagvården, markplaneringen och mycket annat, som berör vår vardag, i kommunerna.

I vår har vi kommunalval. Det innebär trots allt en möjlighet att fräscha upp politiken; lyfta fram nya frågor och perspektiv, rösta in nya förmågor i kommunfullmäktige och rösta ut dem som behöver bytas ut. Kanske du själv borde ställa upp som kandidat?