Ingen självrisk för boendet i utkomststödet!

I går möttes Vänsterförbundets partifullmäktige. Jag tog i mitt anförande upp en sak som ligger nära mitt hjärta. Nedan en översättning av det jag sade.

Jag har varit vänster hela mitt vuxna liv, men länge tänkte jag att socialt arbete är så samhälleligt till sin karaktär, att det räcker som samhällelig insats för min del.

Laman på 1990-talet var en vändpunkt i det avseendet. Speciellt införandet av en självrisk för boendekostnaderna i utkomststödet fick mig att förstå, att det gäller att påverka också utanför jobbet. Så jag slutade säga nej, när jag blev ombedd att ställa upp i komunalvalet.

Vi fick bort självrisken så småningom, men det tog tid, ungefär tio år.

Och nu, när det har gått ungefär tio år sedan vi fick bort självrisken, är flitfällorna igen föremål för utredning.

Jakten på flitfällor på 1990-talet gav upphov till det grundmurade problem vi i dag har med långtidsarbetslöshet och fattigdom. Så om boendesjälvrisken på nytt skulle införas, skulle följderna bli ännu allvarligare än senast, eftersom vi redan från tidigare har ett djupt och brett fattigdomsproblem.

För ett par veckor sedan publicerade en arbetsgrupp tillsatt av finansministeriet en utredning om ämnet. Införandet av en självrisk i fråga om boendekostnaderna i utkomststödet lyftes fram som en möjlighet och är uppenbarligen föremål för tilläggsutredningar.

Något gott för ändå också den här regeringens galenskaper med sig, och det är att mänskor börjar vakna och märka i hur fel riktning det här samhället förs.

Också i Hangö har vi fått nya kunniga kandidater. Kommunalvalet löser långtifrån allt som borde förändras, men en seger för Vänstern i valet skulle utan vidare vara en början på en bättre fortsättning.