torsdag 14 februari 2013

Jag känner mej lurad!

I går och i dag har Hangö skyltat i offentligheten på ett mindre smickrande vis. Radio Vega Västnyland och tidningen Västra Nyland har rapporterat om vad stadens budget för år 2013 innebär för skolorna: återanvändning av utslitna böcker, inklusive övningsböcker, och problem att få skapligt material hopskrapat för de praktiska ämnena.

Det är bra, att det nu lyfts fram hur det förhåller sig. Men jag tycker att det definivt hade varit bättre, om den här verkligheten hade lyfts fram för oss beslutsfattare innan budgeten slogs fast!

Jag var själv med och jobbade fram budgeten i egenskap av stadsstyrelsemedlem. Efter att nämnderna kommit in med de första förslagen till budget för sin sektor var det uppenbart att utgifterna måste fås ner, och sektorförslagen skickades tillbaka till nämnderna för en ny omgång. Om jag inte minns alldeles fel var uppdraget att få ner utgifterna med totalt 1,5 miljoner, vilket i princip fördelades mellan sektorerna i relation till deras procentuella andel av budgeten.

Då vi i stadsstyrelsen gick igenom de nedbantade sektorförslagen, frågade jag för säkerhets skull den ansvarige tjänstemannen för bildningssektorn vad förslaget innebär för vardagen i skolorna. Jag frågade, eftersom jag tycker att skolan är en grundbult för ett jämlikt samhälle, och att det är viktigt att skolan hålls på en nivå, som gör det möjligt att få alla elever att hänga med.

Jag fick till svar, att guldkanten nog försvinner. Att det skulle bli så här knappt som det nu framkommit i fråga om böcker och material framgick absolut inte.

Nu med facit i hand har jag frågat mej själv om jag ändå borde fattat hur det förhöll sig. Men det är faktiskt inte så lätt att läsa ut sånt här ur den klumpsumma som presenterades. Och så utgick jag ju faktiskt i från att jag kan lita på en tjänsteman i ledande ställning. Det har jag upplevt att jag kunnat göra de senaste åren.

Hade jag fått klart för mej hur det skulle bli, hade jag ju gjort allt jag bara kunde för att få bildningssektorns budget höjd till en skaplig nivå. Och det är mycket möjligt att det hade lyckats.

Jag har nu igen fått en erfarenhet jag gärna hade varit utan. Men man lär sig av sina erfarenheter och misstag, och i höstens budgetbehandling kommer jag garanterat att kolla upp vissa saker betydligt grundligare. Och jag är förhoppningsvis inte den enda som gör det.

Jag förutsätter också att den här olyckliga budgetprocessen för bildningssektorns del leder till en bättre beredning av ärendena framöver. Det är politikerna som ska stå för prioriteringarna, och för att de ska kunna göra det, så måste tjänsteinnehavarna i beredningen lägga alla kort på bordet i stället för att göra smygprioriteringar.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar